Sexologi

Så, dags att packa väskan och sätta sig på tåget igen - denna gång mot Linköping, en av mina gamla hemstäder från uppväxten. Få se om de kommenterar min blanddialekt, såsom många ofta gör. När jag väntar mig en intresserad fråga från publiken utifrån mitt föreläsningsämne, så kommer istället: "Varifrån kommer du egentligen? Det har jag suttit och funderat på hela tiden när du pratat!"

Temat på årets konferens är Sexualitet och funktionshinder, och jag ska föreläsa om min forskning om unga med intellektuella funktionsnedsättningar. Samtidigt förbereder jag torsdagens konferens i Malmö tillsammans med fotograf Elisabeth Ohlson Wallin: Funktionshinder och sexualitet. Synligt i konst och forskning?

Mina reflektioner just nu handlar om normalitet, synliggörande och klokhet. Vad är det som är eftersträvansvärt och för vems skull? Vad är klokhet?  Vem kan man avfärda som dum, och varför? Är en funktionsduglig kropp alltid den vackraste? Hur definieras en funktionsnedsatt person? Samt, till sist, vi ska alla den vägen vandra - mot funktionsnedsatthet - om vi får leva ett tag till...

Inom de närmaste dagarna startar en ny unik enkätstudie; 600 svenska ungdomar som är intagna på statliga ungdomshem får möjlighet att besvara UngKAB09 enkäten i Malmö högskolas regi. Ofta hamnar dessa ungdomar utanför de "vanliga" undersökningarna av unga och därför anser vi att detta är ett mycket spännande projekt. Kommer de att svara ungefär som de 15 000 unga som hittills besvarat UngKAB? Eller kommer resultaten att skilja sig åt? Varför i så fall?

Att forska är som att beträda nylagd is - eller is som aldrig lagt sig. Man vet inte vad som ska hända - och hoppas ibland att kunna "gå på vatten".  Att forska är att vara nyfiken - beredd på allt eller inget. Att forska är osäkerhet och förväntning i samma stund. Att forska är öppenhet och en viss krasshet. Kanske, kanske inte.

Min kompetenta doktorand tar första steget i slutet på veckan. Min uppgift den här gången är att handleda - leda vid handen. Det är också spännande!

Etiska aspekter är och ska alltid vara en ledstjärna. Oavsett grad av nyfikenhet, så gäller det att värna om dem det gäller. Ungdomar som vistas på statliga ungdomshem är en särskilt grupp att ta hänsyn till, där det gäller att vända och vrida på olika aspekter för att strävan efter resultat aldrig sätter den enskilde i en utsatt position.

Dagarna går en väldig fart och fylls av undervisning, planeringsmöten och däremellan förberedelser inför den kommande flytten till Skåne. Före påsk höll lektor Magnus Englander och jag ett seminarium om att skriva akademiska texter på engelska och vi nämnde bland annat det faktum att en svensk som pratar och skriver riktigt bra på engelska ofta befinner sig på en tolvårings nivå. Intet ont om tolvåringar men det säger förstås nånting om svårigheten med att uttrycka sig intellektuellt och analytiskt i forskarsammanhang.

Nu har videon med den föreläsning jag själv höll på Kinseyinstitutet i våras om Sexuality and Disability lagts ut på deras hemsida. Det är ett exempel på när språket både kan fungera som en brygga och och som en barriär mellan forskare i olika länder. Visst är det bra att kunna kommunicera och utbyta forskningsresultat, men lika frustrerande kan det kännas när man inte hittar det rätta ordet för den nyans som man vill uttrycka.

Imorgon börjar den sista kursen på masterprogrammet i sexologi och som handlar just om sexualitet och funktionshinder. Den här gången har vi även haft möjlighet att ta in några utomstående studenter, förutom de som redan går på programmet. Det ska bli väldigt spännande att träffa dem och dessutom ser jag fram emot flera intressanta gästföreläsare. Redan imorgon eftermiddag tar  vi emot professor Karin Barron, sociolog från Uppsala, som ska föreläsa om genusperspektiv på funktionshinder.

Ett annat tema i kursen kommer att vara frågan om funktionshinder i media och konst. Hur framställs det och av vilka? Sharemusic är ett av de få exempel organsationer och föreningar som ger kurser inom MUSIK, DANS, TEATER och KONST
för alla - oavsett förkunskaper eller funktionsnedsättning!

Så är då äntligen den tredje upplagan av Sexologi på LIbers förlag under tryckning! Idag på eftermiddagen la vi sista handen vid korrekturet av 54 kapitel av olika tvärvetenskapliga och kliniska perspektiv på sexologi skrivna av kompetenta författare från universitet, organisationer och kliniska verksamheter. P.O Lundberg har jobbat med detta projekt sedan två år tillbaka tillsammans med redaktör Christina Brynolfsson.

 


PÅ förmiddagen hade lektor Magnus Englander och jag ett seminarium om att skriva artiklar på engelska på uppsatskursen 30 hp som avslutar masterprogrammet. Det blev sista seminariet tillsammans med gruppen för min del. Nu ska de skriva på och sedan lägga fram sina arbeten i slutet av terminen under en opposition.

Påsken närmar sig och några dagars ledighet. Även om dessa ska ägnas till förberedelser av flytt så småningom, så innebär de också ett avbrott och en återhämtning innan nästa kurs - den sista för dem som valt att skriva ännu en magisteruppsats - på masterprogrammet börjar. Sexualitet och funktionshinder, 8 hp, startar med gästföreläsning av professor Karin Barron från Uppsala universitet.  Just nu känner jag mig på mycket bra humör och tror på våren, ljuset och på kärleken!

Så har det åter gått några intensiva veckor, med pendling, jobb och familj. När vardagen är krävande behöver man ibland påminna sig om allt som man har att vara tacksam över. Sen är det viktigt att våga förändra det som går att ändra, och acceptera det som är som det är. För min del innebär det en flytt till Malmö till sommaren tillsammans med familjen.

Med vårljuset känns det ofta som att nya möjligheter öppnar sig. Till exempel finns nu länken för att anmäla sig till den tredje kullen på masterprogrammet i sexologi ute på Malmö högskolas hemsida!

Spännande är också att följa masterstudenternas uppsatsarbete denna vår! En av studenterna har till exempel gett ut en bok om SET (social och emotionell träning) och sex- och samlevnadsarbete, och ska nu undersöka lärares upplevelser och erfarenheter av denna vidareutbildning. En annan skriver om vilken betydelse personalen på synrehab har för att stärka blindas förmåga att flirta och skapa intima relationer.

Nu ska jag packa väskan för att åka till Universitetet i Agder. Sven-Axel Månsson och jag ska föreläsa på deras sexologiutbildning, som drivs av Elsa Almås och Esben Esther Pirelli Benestad. De båda har vid ett flertal tillfällen föreläst hos oss i Malmö, så vi får utbyta tjänster med varandra. Imorgon blir det kavaj på, men så här tjusiga var Esben Esther och jag på Island 2008 på NACS-mötet!

Så var det dags för sportlov. Det som skulle bli en veckas ledighet med avkopplande aktiviteter ser ut att fortsätta i samma tuffa snöskottaranda som hittills. Skillnaden är bara att jag nu är gräsänka och får försöka klara detta själv tillsammans med mina döttrar. Men oro för att tak ska rasa av snömängden och att man inte ska kunna ta sig iväg till affären eller halka och bryta benen ger också en tankeväckande dimension till livet; som vanligt handlar det om alla dessa små detaljer i vardagen som vi tar för givet och som gör att vi kan oroa oss för andra saker än att få mat på bordet och rädsla för ohälsa.

Har just läst ut Randy Pausch Den sista föreläsningen. Kanske kommer några bloggläsare ihåg den video jag la ut för något år sedan med den döende professorn född 1960. I hans bok sammanfattar han sin livsåskådning och det som han vill bli ihågkommen för. Även om det bitvis finns en amerikansk ton i boken, som känns lite främmande för en svensk, så är det ändå en påminnelse om livets skörhet. Vad skulle du vilja göra i ditt liv om du visste att du bara hade 3-6 månader kvar att leva? Vad är viktiga saker att vidarebefordra till dina barn, om du har några? Hur vill du behandla andra och bli behandlad själv?

Som ogift svarade Randy på frågan hur han kunde bli så framgångsrik så tidigt i livet med: "Ring mig klockan tio på fredagkväll på jobbet så ska jag berätta!" När han senare som 39-åring gifter sig och i snabb takt får tre barn är det andra saker som blir först prioriterade på livslistan även om glädjen till jobbet inte försvinner. Men en sak är säker, menar Randy: Tid, precis som pengar, måste behandlas med omsorg.

Nu ska jag ta ledigt från datorn, från jobbet (som jag vanligtvis knappt gör även om jag är "ledig") och umgås med de barn som fortfarande bor hemma och vill vara med mig. Kom och spela "Finns i sjön" ropar nu den yngsta!

För dem som är intresserade av ämnet intellektuella funktionsnedsättningar och homo- och bisexualiteter kan rekommenderas sajten Social Care TV. Där kan man hitta videinslag med intervjuer med bland annat Richard, som berättar om sitt liv och det bemötande han fått som homosexuell och funktionsnedsatt. Här finns också tips för personal och intervjuer med forskare. Med tanke på hur lite uppmärksamhet ämnet fått hittills, så är detta angelägen kunskap att sprida.

För övrigt vill jag igen påminna om möjligheten att anmäla sig till kursen Sexualitet och funktionshinder, 8 hp, på Fakulteten för Hälsa och samhälle, Malmö högskola. Den ingår  både i masterprogrammet i sexologi och erbjuds som fristående kurs.

Förutom intressanta föreläsningar med kliniker och forskare både från Malmö högskola och från andra universitet i landet ingår dessutom storföreläsningen Sexualitet och funktionshinder i konst och forskning med den omtalade fotografen Elisabeth Ohlson Wallin och undertecknad den 29 april 13-16. 

Sen ska vi även se Moomsteaterns föreställning Oz onsdagen den 21 april kl 18, samt dagen därpå yssna på KJell Stjernholm, teaterns grundare.

Så missa inte en spännande kurs med möjligheter till nya kunskaper och upplevelser!

Även Melodifestivalen har ju förresten uppmärksammat begåvade människor med intellektuella funktionsnedsättningar, så Malmö högskola ska väl inte va sämre!;-)

Det är frågor som ständigt är levande när man forskar och arbetar med ämnen som funktionsnedsättningar och sexualitet. Ett kritiskt granskande av normer och värderingar som omger oss, och som även skapas av oss, är angeläget för att utveckla kunskap coh nya perspektiv. Att vi alla är en del av dessa, och att vi ibland själva glömmer bort att vi faktiskt kan välja hur vi ser på oss själva och andra, gör det inte lättare.... kanske t o m svårare.

Robert McRuer har skrivt boken Crip Theory. Cultural Signs of Queerness and Disability. Boken är nyinsatt kurslitteratur på vårens kommande kurs Sexualitet och Funktionshinder, masterprogrammet i sexologi och tillika fristående kurs vid Malmö högskola.

Crip teori kan ses som en utveckling, en utvikning, från queer teori men här handlar det om funktionsnedsättningar. Crip = cripling= krymplig=negativt ord som tas upp och används i en teori som vänder på begreppen och frågar sig vad eller vem är egentligen normal? Vad är det som säger att en icke-funktionsnedsatt heterosexuell människa är mer normal, lycklig, lyckad än en funktionsnedsatt homo- eller bisexuell människa? Varför är det förstnämnde det mest åtråvärda sättet att vara, och allt annat blir i skuggan av detta? Crip teori handlar således om frågor om makt, självbestämmande, delaktighet, inanförskap och utanförskap och kategoriseringar.

Nu ska jag strax hämtas och föreläsa på Nobelgymnasiet i Karlstad om unga med intellektuella funktionsnedsättningar. Åhörare är personal inom särskolan och LSS. Det känns lite extra roligt, eftersom jag är född i Karlstad och också gick mina gymnasieår här även om jag däremellan bodde på andra ställen i landet. Kommer jag att börja prata värmländska igen? Blev nästan lite full i skratt av kvinnan i hotellreceptionen - så välbekant men ändå så långt bort. Dialekter är roliga, personliga och utmanande. Ibland går de inte att förstå, om man inte kommer från den orten. Kanske är det på samma sätt med andra saker i livet - kan jag som icke-funktionsnedsatt helt förstå en människa som t.ex. är rullstolsburen? Troligen inte, men en sak är säker - om jag/vi fortsätter leva kommer vi alla att drabbas av nån form av funktionsnedsättning. 

Monica Z är ett självklart val att lyssna på denna dag i Värmland.  Underbar, genial och saknad...

Nu sjösätts den nya hemsidan för WAS (World Association for Sexual Health). Här finns information om världsorganisationens mål, syften, deklarationer och länkar, artiklar och pressmeddelanden angående aktualiteter inom det tvärvetenskapliga området sexuell hälsa. Här finns också en presentation av den styrelse där undertecknad ingår sedan valet vid den senaste världskonferensen i Göteborg i somras.

Nästa styrelsemöte är i Porto i maj då EFS (European Federation of Sexology) har sin kongress. Svensk förening för sexologi är ansluten som medlemsorganisation i de europeiska respektive världsomfattande organisationerna. De nordiska länderna är dessutom sammanslutna i NACS (Nordic Association for Clinical Sexology). 

Att nätverka i olika ämnesorganisationer är en viktig del i sexologins utveckling och progression. Att undersöka hur detta fungerar kommer att vara en del av det nya forskningsprojekt som jag ska arbeta med på halvtid de närmaste tre åren på Centrum för Professionsstudier vid Malmö högskola: Professionalisering av sexologer och akademiseringen av ämnet sexologi. Fler rapporter kommer efterhand!

Med tanke på alla olika projekt som jag nu är inblandad i kan jag ibland känna mig som Winnerbäck - eller ja, åtminstone som det som han beskriver....



 WAS, EFS, NACS, Svensk förening för sexologi, Centrum för professionsstudier, Malmö högskola

Igår var det kursstart med masterstudenterna i sexologi på deras sjätte och sista termin vid Fakulteten för HÄlsa och samhälle, Malmö högskola. Nu är det dags att skriva masteruppsats och känslor av förväntningar, iver och lite oro blandas bland författarna. Men mest tror jag många ser fram emot att till sommaren gå ut med landets första masterexamina i sexologi - det är ett historiskt steg!

Idag är det dags för jubileum för RFSU i Malmö som fyller 75 år och för RFSU gruppen som fyller 20 år. Föredragshållare är bland annat Katarina Lindahl, tidgare generalsekreterare i RFSU och nuvarande Åsa Regnér.

Själv ska jag tala om Sexologi som akademiskt ämne och ska passa på att berätta både om masterprogrammet i sexologi och nämna det nya forskningsprojekt som jag ska påbörja i juni vid Centrum för professionsstudier - Professionaliseringen av sexologer.

Så, vi drar till Malmö....

Det är temat på det litteraturseminarium som jag ska hålla i dag på Malmö högskola kl 13-14.30 på Fakulteten för Hälsa och samhälle i lokal U108.

Utgångspunkten är den forskning jag gjort om kärlek och sexualitet i den nya generationen unga med intellektuella funktionsnedsättningar (IF). Bland annat visar det sig vara en heteronormativ värld de växer upp i, precis som de flesta av oss. Skillnaden är att möjligheten för unga med IF att finna andra förebilder och mötesplatser än dem som arrangeras för dessa ungdomar är mindre än för andra.

Hur ska man då forska om en grupp som är osynlig? Finns det några forskningsmetoder eller forskningsmässiga förhållningssätt som kan göra detta möjligt eller öppna upp för nya ingångsvinklar i ämnet?

Utifrån min presentation av forskning i bland annat monografin Får jag lov? och en artikel i Sexuality and Disability hoppas jag på en givande diskussion tillsammans med andra forskare, studenter och andra intresserade. Förresten  har jag även skrivit en skönlitteratär lättläst bok om homosexualitet - Typ jättekär, liksom

Varmt välkomna!

Glädjande nog är Robbie Williams (ja, jag vet att han är flickfavorit och att jag möjligen tillhör en annan generation ;-) tillbaka! En av mina favoritlåtar från julklapps cd innehåller textraden  "All I want is to look good naked"  - vilket kanske är något många av oss hoppas på så här års efter alla nyårslöften....




funktionsnedsättningar, homosexualitet, forsknings, Robbie Williams

.... finns i hjärnan, enligt professor Helen Fisher. Hon har i många år forskat i vad som får människor att välja varandra. Hennes svar är att hjärnans kemi bestämmer; vi är olika personlighetstyper på grund av det. Fisher delar in oss i Byggare, Upptäckare, Ledare och Förhandlare. 

Byggaren vill att livet ska vara stabilt och tryggt. Det gäller både partnern, bostaden, ekonomin och jobbet. Om en Byggare träffar en Upptäckare kan det bli besvärligt. De gillar nämligen istället äventyr, kreativitet och det oförutsägbara. Upptäckarna är dock ofta självupptagna och ständigt på jakt efter nåt nytt.

Ledaren gillar att fatta beslut och är analytisk och direkt. Ibland missar de dock helheten i sin strävan efter att förstå detaljer. Det är inte alltid som Ledaren är så populär i sociala sammanhang, eftersom alla inte gillar att någon annan tar kommandot. Men träffar Ledaren en Förhandlare kan det gå bra! Han eller hon är fantasifull och intuitiv och klarar att hålla ihop en grupp människor av olika slag. Förhandlaren är även filosofiskt lagd och söker de stora sammanhangen och meningen med livet.

Ja, så enkelt är det alltså att hitta rätt partner! Lär först känna dig själv och vilken kategori du tillhör och sök sedan efter den sort som du enligt Fisher fungerar ihop med och som i sin tur trivs med din sort. Enligt professorn finns exakt 25 % av varje sort, så det borde ju gå vägen!

Själv ska jag ta helg efter en första intensiv vecka, då jag både varit i Stockholm och i Malmö och hemma i Varberg däremellan. Snön ligger fortfarande vit på taken här i Halland, vilket är mycket ovanligt....  Apropå,  - Tomten måste väl vara en Byggare?

Andra väljer partner utifrån vilka som går i ens klass, och då är det ju bara att hoppas att där finns nån av en sort som passar!

Så är det dags att ta sig ur "julbubblan", som bestått av att äta, se film, sova, åka skidor och sen allting flera gånger till.  Ja, helt sant är det kanske inte för då och då har jag också jobbat lite.

Men nu är det i alla fall jobb "på riktigt" igen. Nya deadlines och nya utmaningar. Rätt så litet av allt som kan kallas rutinarbete, skulle jag vilja säga är det som karaktäriserar forskarens arbetsdag. Ofta ska nya saker formuleras, tänkas ut och skapas. Kul förstås, men också något som kan slita på krafterna. Vem känner sig kreativ varje dag?

Imorgon åker jag till Stockholm för att föreläsa på Karolinska institutets sexologikurs, där docent Kerstin Fugl-Meyer är ansvarig. Jag ska berätta om sexologer som profession och även om den pilotstudie som jag gjort utifrån masterprogrammets studenter.

Nästa vecka 22-23 januari är det bland annat dags för jubileum: RFSU Malmö fyller 75 år och RFSU gruppen 20 år. Själv ska jag medverka på fredagen och prata om sexologi som akademiskt ämne. Kul med feststämning!

Om det är någon som längtar tillbaka till tv-tittande i soffan, så kan jag inte låta bli att rekommendera gårdagens dokumentär Hemligheten som sändes i SVT. Det var en gripande skildrande av ett livsöde, som skildrades ur sonens perspektiv, och också en fenomenal tidsbeskrivning av teatersverige under ett par decennium.  Och inte minst, konsekvenser av samhällets syn på homosexualitet för den enskilde och hans eller hennes närstående....

Oavsett var vi befinner oss - på högskolan, teatern eller i hemmets arena - och ibland även oberoende av hur vi mår, så måste "the show goes on". Heja 2010!

Nu är det bestämt att följande kurser, som ingår i masterprogrammet i sexologi, även kommer att erbjudas som fristående kurser. Behöriga är de som har en magisterexamen eller motsvarande. Titta gärna närmare på kursplanerna i följande spännande kurser! Både kommer dessutom att ha intressanta och kompetenta föreläsare inom respektive områden och tar upp angelägen och aktuell forskning. Kursen Sexualitet och funktionshinder gästas exempelvis av Moomsteaterns ledare Kjell Stjernholm och av den uppmärksammade och prisbelönta fotografen Elisabeth Ohlson Wallin.


Sexualitet och missbruk, 7 hp


Sexualitet och funktionshinder, 8 hp


Nya kunskaper och insikter finns således i sikte inför det nya året. Och nu har det alltså skapats möjlighet att efteranmäla sig till dessa kurser, så skynda dig ifall du är intresserad!

Men - så klart - innan dess bör lugnet lägga sig en stund. Hjärnan och kanske kroppen också ska få vila. Tack för detta år, kära bloggläsare och väl mött i mitten av januari igen!

En riktigt GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Så var det sista arbetsdagen inför julledigheten. Mycket ska avslutas, färdigställas, registreras och dokumenteras. Dessutom ska en hel del planering vara klar inför nästa år. Det nya decenniet 2010 kommer att starta med uppsatskurser för den första kullen masterstudenter och det ska bli mycket spännande!

Sen innehåller året en del förändringar för min egen del utifrån att jag fått forskningsanslag beviljat från flera håll. Ett projekt ska finansieras av Statens Institutionsstyrelse och gäller en studie om sexuellt risktagande bland tvångsomhändertagna ungdomar och som efter årsskiftet. Inom projektet planeras också en avhandling för en doktorand, som jag ska handleda.

Dessutom har jag fått beviljat ett treårigt forskningsprojekt vid Centrum för professionsstudier, där jag ska utveckla och slutföra min påbörjade studie om professionalisering av sexologer och akademiseringen av ämnet sexologi. Det ska också bli mycket spännande och from juni kommer jag att sitta vissa dagar vid CPS, som ligger nära Orkanen.

Alldeles nyligen fick jag veta att Forskningsplattformen för Handikappvetenskap med inriktning habilitering beviljat medel för en pilotstudie som jag ansökt om gällande rätten till sexuell hälsa och sexualkunskap för unga med intellektuell funktionsnedsättning. Det här projektet ska jag också börja med i juni.

Så, samtidigt som den bitande kylan utomhus gör att mina kinder värker så är jag varm inombords av glädje och förväntan! Pengar kan visst göra en människa lycklig;-)..... i alla fall om man är docent och hoppas på forskningsbidrag!

Förbundet för De Utvecklingsstördas Väl berättar att mina föreläsningar förra veckan i Helsingfors och Vasa fått återverkningar i pressen. I söndags hade Hufvudstadsbladet en mindre artikel, som också går att finna i nätversionen - "Om att leva i en påpassad värld".

Igår sändes en radiointervju i programmet Livskraft i Radio Vega. En mycket intresserad och engagerad reporter intervjuade mig om att personer med intellektuell funktionsnedsättning har samma rätt till sin sexualitet som alla andra. Men anhöriga och vårdpersonal är ofta osäkra på hur man kan stöda och hjälpa.

Min nyblivna doktorand hjälper mig att sända en hälsning till arrangörerna Elina Sagne och Annika Björne på FDUV - Hyvää Joulut (GOD JUL) - om det inte trevlig lördag som det betydde!?

Om jag inte missminner mig har Lill LIndfors finskt påbrå. Här med Svante Thuresson (som vi nyligen lyssnade på i en konsert i Varberg då han sjöng med vår Britta Antonér från kammarkören) från 1966

Idag är det även Human Rights Day. Det föranleder Rosemary Coates, president i World Association for Sexual Health (WAS), att be oss styrelsemedlemmar sprida följande pressmeddelande över hela världen. Så här skriver hon bland annat i sitt statement:

Sexual health is fundamental to the well being of all people. On the occasion of Human Rights Day, the World Association for Sexual Health (WAS) asserts that sexual health is fundamental to the well being of all people. It is much more than the absence of disease. The promotion and protection of individual sexual rights provides optimal conditions to ensure sexual health.

Irrespective of gender, gender identity, ethnicity, culture, sexual orientation or personal capacity we all have the right to experience the pleasures of sexual intimacy, free from coercion, legal or social sanctions, or personal criticism.

Det här ligger även på Malmö högskolas hemsida, som en påminnelse om vikten av sexuella rättigheter för alla. För den som är intresserad att läsa hela meddelandet gå in på WAS hemsida.

Så, låt dagen bli en festlig sådan - i Nobels anda där genier prisas och vetenskapliga framgångar firas i champagne - och i mänsklighetens anda där allas värdighet och rätt att vara sig själv, uttrycka sin kärlek och sin sexualitet, välja sin partner och leva utan skräck för konsekvenser av sina sexuella handlingar ska betonas och värderas. Även av oss som på många sätt tar allt detta för givet...

Varför inte fira tillsammans med Grammisnonimerade Borlängekillarna Mando Diao? Lite ovanlig unplugged version




Human Rights Day; World Association for Sexual Health, Malmö högskola, Mando Diao

Det reflekterande samtalet har uppmärksammats och värdesatts som en viktig kunskapskälla ända sedan Sokrates levde. I boken "Vad är ett universitet? Universiteten i historisk belysning" (red Franke-WIkberg) beskrivs hur han gick omkring på gatorna och talade med folk och genom att ställa motfrågor istället för svar på de frågor han fick så utvecklades ett sätt att frigöra kunskap som Sokrates kallade "maieutik" (förlossningskonst).

Den som såg tv-programmet professorn och Timotei häromkvällen förundrades kanske precis som jag över hur Arne Naess på ålderns höst börjat tala med sin lilla tyggrid, som han bär med sig överallt. Hustrun svarade med ett snett leende: "Det är för att Timotei aldrig kritiserar Arne, vilket jag gör". Trots detta var hon med i leken och var alltsom oftast Timoteis röst. Kanske var det också en gammal akademikers  - Naess blev som 27-åring den yngste professorn i Norge på sin tid - protest mot ett helt yrkesliv där kritiken är en central del i utvecklingen av kunskap.

I boken "Reflekterande forskarhandledning" av Appel och Bergenheim poängteras gång på gång vikten av samtal. Men också vikten av lusten och inte bara plikt under arbetet med att utveckla ny kunskap. Albert Einstein lär ha sagt (se boken Albert Einstein: The Human side: New glimpses from his archives" av Hoffman & Dukas:

"Ingenting riktigt värdefullt kommer från ambition eller från en pliktkänsla; det kommer snarare från kärlek och tillgivenhet till människor och till objektiva ting."

Glädjen över att reflektera, diskutera och vända och vrida på olika sätt att se och tolka tillvaron är ofta stor när vi ses i Ämnesgruppen i sexologi eller på seminarier på KÖSSA (Forskningsprogrammet Kön, sexualitet och socialt arbete) på fakulteten för Hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Hoppas vi kan behålla det så, med eller utan varsin egen liten Timotei! Man kanske inte vet vem man är längre fram i livet. Visst var det länge sen vi hörde Håkan? Denna märkliga, spruckna röst.... med sån känsla

Är i Finland och föreläser för personal, anhöriga och personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Mötte idag intresserade åhörare i Helsingfors och en fantastisk arrangör för FDUV - Elina Sagne - som ordnat allt med de olika konferenserna och resorna mellan städerna med en professionalitet och ett trevligt bemötande.

Att föreläsa om sexualitet och kärlek och unga med intellektuella funktionsnedsättningar i olika länder är också att påminnas om olika kulturer och sinnelag och användandet av olika begrepp. Ibland är skillnaderna stora, ibland bara mycket små men ändå förnimbara. Jag uppfattade dagens åhörare som kanske mer seriösa än många av mina svenska, med en stor eftertänksamhet och noggrannhet gällande nyanser och komplexiteter rörande ämnet. Det är spännande eftersom jag också talar om sexuella script - manus - som vi socialiseras in i och lär oss efterhand under uppväxten.

Nu har jag landat i Vasa och är på hotellet efter att en taxichaufför med stolthet och glädje visat mig Gamla Vasa och ruinerna efter branden och också den vackra kyrka där skolbyggnaden låg intill när han var liten. Nu ligger frosten vit på vägarna, men ingenting är sig likt sen hans barndoms vintrar då man kunde åka skidor och ta snön för given - särskilt på julafton.

Kollar nu mejlen och hemsidan på Malmö högskola och fick se en artikel om vårt forskningsanslag från SiS  - det är många utmaningar på gång, eller hur Malin?

Men innan dess är det dags för en ny föreläsning här i Korsholm utanför Vasa. Efteråt blir det en radiointervju och sen bär det av hemåt till Sverige igen. Så här låter Vasa Gymnasiekör när de sjunger Py Bäckmans och Stefan Nilssons Gabriellas sång. Visst blir det en nordisk känsla?!

Känns det långt bort och främmande att tänka på risken för att smittas av hiv? Ja, för de flesta - åtminstone här i Sverige - känns det nog så. Enligt Smittskyddsinstitutets statistik anmäldes under första halvåret 2009 208 fall med hivinfektion (142 män och 66 kvinnor). Men de konstaterar också en trend med en svag ökning av antalet anmälda fall sedan början av 2000-talet. Totalt finns 8 655 anmälda fall av hiv sedan 1985 (6 031 män, 2 621 kvinnor och tre där uppgift saknas). Av dem lever omkring 5 000 i Sverige idag.

Kanske verkar inte sifforna hisnande om man man jämför internationellt med framförallt vissa länder i världen. Men bakom varje siffra finns ett människoöde. I Tv4:s Nyhetsmorgon presenterades boken Som en osynlig sten i mitt hjärta: en bok om hiv och aids i Sverige och världen. Boken är ett unikt samarbetsprojekt mellan Röda Korset, Lärarnas Riksförbund, SOS-Barnbyar och Leopard förlag. Författare och redaktörer är Donald Boström, fotograf och journalist och Mats Ögren Wanger, journalist och filmproducent.

Bilderna på människorna som drabbats och den korta raden som beskrev hur säger mer än tusen ord.

Som styrelseledamot i WAS (World Association for Sexual Health) känns det särskilt viktigt att uppmärksamma hur sexuella frågor knyts till mänskliga rättigheter. Rätten till kunskap, sin egen kropp och till sjukvård.

För oss alla som sysslar med forskning är det också en viktig dag. Förutom medicinsk forskning så behövs även forskning som rör frågor kring bemötande, sexuella normer och skam- och skuldbeläggande. Samtidigt med adventsljuset tänds ljus för kunskap, öppenhet, framtidstro och hopp.

Och höstmörkret kommer att förändras till vårligt ljus och små lätta moln kommer återigen att ses på himmelen...




internationella aidsdagen, smittskyddsinstitutet, Pugh Rogerfeldt