sexologi

Dagen före midsommarafton känns kanske september långt bort, men det är också något att se fram emot efter en förhoppningsvis skön sommarledighet! Då inträffar nämligen World Sexual Health Day för första gången, vars syfte är att vara ett internationellt firande av sexuella rättigheter och sexuell hälsa. Det är World Association for Sexual Health som är arrangör, och så många länder som möjligt är tänkt att medverka.

Som styrelsemedlem i WAS så ska jag i år vara koordinator för arrangemanget via Malmö högskola i samarbete med RFSU/RFSL. Boka därför redan nu lördagen den 4 september för en dag med spännande och intressanta föredrag rörande bland anant sexualitet och ungdomar, cancer och sexualitet, kvinnlig omskärelse, män som säljer sex till män och få aktuell information om forskning och undervisning i sexologi vid Malmö högskola. Detaljerat program kommer senare!

Men nu är det dags för långledighet för undertecknads del och vilket inte är helt arbetsfritt då en stor del av sommaren säkert kommer att gå till att få ordning i vår nya stora våning i centrala Malmö. Efter 24 år har vi nu lämnat Varberg och villägandet för att i stället satsa på närhet till jobb (nåja, för en av oss åtminstone) och till det praktiska liv som ett cityboende innebär! Plus närhet till ljuvliga parker och hav!

Så, när Teddybears sjunger så skulle det väl egentligen var Get mama a flat;-) Ser förresten fram emot deras liveuppträdande här på Folkets Park den 16 juli!

Skön sommar!

Dags att summera våren nu när terminen närmar sig sitt slut och sommarledighet hägrar! Bäst och sämst? Roligast och jobbigast? Bäst är nog att fokusera vårens highlights!

I början av året var det nystart för pionjärprojektet om sexuellt risktagande bland unga som är intagna på statens ungdomshem. Doktorand Malin LIndroth började då sin SiS-Sex-Tour 2010 ;-) och är fortfarande på vägarna i full fart med att samla in enkätsvar. Studien fortsätter med intervjuer av de unga till hösten.

Det här var också sista terminen för den första kullen masterstudenter i sexologi. För min del blev det kursansvar för tre kurser, vilket kanske var lite för mycket... Men det var också kul att följa dom "to the bitter end!";-) Professor Sven-Axel Månsson och jag firade förra veckan på restaurang med ett nöjt men kanske lite utmattat gäng efter uppsatsoppositionerna.

På en av kurserna ingick en konferens med undertecknad och fotograf Elisabeth Ohlson Wallin på temat Funktionshinder och Sexualitet. Så här glada var vi efteråt tillsammans med arrangören Region Skånes representant Hans Knutagård!




Efter mycket slit var även manuset för tredje upplagan Sexologi klar! Medredaktör P.O. LUndberg och jag hade slitit hårt under lång tid, men också haft mycket roligt och trevligt under arbetet med 54 författares bidrag till den tvärvetenskapliga antologin. Även han och jag ska fira så småningom på Riksstämman i Göteborg!

Precis så här i början av sommaren så startar jag ytterligare två forskningsprojekt, och flyttar dessutom till Centrum för professionsstudier vid Malmö högskola. Skönt med eget rum efter trångbodda år på Fakulteten för Hälsa och samhälle, men jag kommer sakna den vardagliga kontakten med mina kollegor där även om mina nya verkar toppen! Så därför har jag bokat in luncher och seminarier på HS redan nu, för att kunna få det bästa av två världar!:-)

Och på det personliga planet är det jättekul att min sons band Marissa Burns Trey har fått en spelning på Hultsfredsfestivalen bland annat. Så snart har vi mycket spännande att se fram emot i sommar!

Snart är en avhandling klar som handlar om  bloggande forskare. Det är Sara Kjellberg som undersökt om och vad i så fall som forskarna använder sina bloggar till. Även om bloggfenomenet bredd ut sig kollossalt under de senare åren, så är det fortfarande relativt ovanligt med akademiska bloggar. Men andelen ökar hela tiden och Sara är övertygad om att fenomenet är här för att stanna.

Vilka är det då som bloggar? I Universitetsläraren 09/10 berättar Sara att det är alla sorters forskare, både doktorander och professorer, och inom alla discipliner; samhällsvetenskap, humaniora, naturkunskap, teknik och medicin. LIkaså är det alla åldrar.

Internationellt sett finns stora bloggportaler, t ex Scienceblog.com, som samlar bloggande forskare, men än så länge finns det inte i Sverige. Här får man istället själv hitta fram till exempelvis mina kollegor Mariah Larssons och Björn Johnssons bloggar.

Och varför bloggar man? De forskare som Sara intervjuat berättar att de tycker att bloggen gör det lätt att sprida inof och kunskap, samtidigt som man kan uttrycka sina åsikter. Man kan skriva på ett mer lättillgängligt sätt än i de traditionella vetenskapliga skrifterna och därför även känna sig lite friare när man går utanför de strikta akademiska strukturerna. Sist men inte minst så är bloggandet ett sätt att få kontakt med andra, både inom och utanför akademin.

För min del kan jag inte annat än hålla med. Bloggen är ett kul sätt att både samla en kunskapsbank med info på ett populärvetenskapligt sätt, men även att ge forskningen  ett ansikte och en "personlig touch". Jag tycker det är viktigt att sprida den glädje och lust som det innebär att ta reda på nya saker, att ha privilegiet att reflektera och formulera sig i skrift och få feedback på det från andra. Kanske kan den lusten även entusiasmera andra till att söka sig till forskningen?

Den här låten tillägnar jag nu min doktorand Malin som är ute på vägarna igen, på jakt efter datamaterial som kan användas till nya kunskaper om sexuellt risktagande bland ungdomar som är tvångsomhändertagna.

Det finns mycket att läsa i dessa tider. När häggen blommar som mest, syrenerna nästan slår ut och man bara känner hur vårkänslor av glädje och kli i ögonen är som mest och bäst... Det är då en docent jobbar som mest. Observera att det bara är ett konstaterande, inget inslag av bitterhet i uttalandet. För snart stundar ändå ledighet och sommar. För min del första sommaren i Skåne, vilket ska bli både spännande och härligt - och med ett sting av saknad till Varberg!

Förutom alla ni masterstudenter i sexologi som undrar över betyg och bedömningar, så är det många som mejlat angående brevet till påven - vad skrev ni i styrelsen för WAS egentligen? Det är undertecknat vår president i WAS och Portugals ordförande i sexologiföreningen, eftersom det var där årets EFS-konferens hölls när påvens besök var i antågande.

Här kommer då äntligen svaret - inte betygen, för det får ni som känner er träffade leta upp som småningom där ni vet att de ska hittas - men väl brevet till påven!

Porto, Portugal  May 11th, 2010

STATEMENT OF THE WORLD ASSOCIATION FOR SEXUAL HEALTH ON THE OCCASION OF THE POPE’S VISIT TO PORTUGAL

The World Association for Sexual Health (WAS) works to promote and defend Sexual Rights as an essential component of Universal Human Rights. These include the right to be free from sexual violence and coercion regardless of the individual‘s age, gender, ethnicity, sexual orientation or other personal characteristics.

The phenomenon of sexual abuse is a scourge that affects children of all ethnicities and social backgrounds. The vast majority of abused children are victims of family members or people in positions of power and trust, such as educators and clergy.

In recognition of the important role that the Catholic Church has played throughout its history the WAS is expressing its position on the current debate.

The exposure of sexual abuse within the institution of the Catholic Church and the attitude of the Catholic hierarchy to systematically hide and protect the abusers is reprehensible and violates the sexual rights of children and young people. The deleterious consequences of sexual abuse may last a lifetime.

Many statements recently made on behalf of the Catholic Church are based on false premises.  For example those that link pedophilia with homosexuality.

WAS encourages the use of scientific evidence as the basis for any public statement and policy regarding sexuality.

WAS welcomes the Catholic Church’s formal declaration that sexual abuse by clergy should be denounced. However, WAS recommends that the Church offers full reparation through appropriate procedures to protect the vulnerable and to provide effective treatment for aggressors.

In addition WAS urges governments, institutions and professionals to commit themselves to break the silence about a crime that affects millions

The professional expertise of representatives and members of the World Association for Sexual Health remains available to provide advice, support and services to assist in creating positive social changes.

CONTACT:

Rosemary Coates, Ph D. President WAS. +61401103008. R.coates@curtin.edu.au

Pedro Nobre, PhD. President of Portuguese Society of Clinical Sexology, pnobre5@gmail.com

Väl hemma efter från EFS i Porto känns symptomen på PCS igen. De kan se lite olika ut, men oftast yttrar de sig genom trötthet, förnöjsamhet, tomhet eller en känsla av saknad och längtan till nästa konferens.

I Portugal tittade många på docent Lars-Gösta Dahlöf och konstaterade att hans stora och ansvarsfyllda uppdrag som värd för förra årets världskonferens i Göteborg nu är över! Visst var hans lyckliga och nöjda leende i Porto tydliga symptom på PCS !;-)

Faktum är att det kan räcka med genomförandet av en muntlig presentation på engelska i internationella forskarsammanhang eller medverkan i en kommittee eller styrelse med medlemmar från hela världen. Efter kommer den välbekanta känslan av PCS.

Ett sätt att bota PCS är att så fort som möjligt sikta in sig på nästa konferens, där nya utmaningar kan antas och där nya möten kan skapa ännu fler spännande forskningssammanhang! Genast bokar jag in världskonferensen WAS i Glasgow nästa år i min kalender och konstaterar att jag troligen åker dit två gången, då även No Mind Left Behind har sin stora konferens där jag är inbjuden som keynote speaker.

Men innan dess ska jag pusta ut, ta ledigt idag och imorgon, tvätta och städa och förhoppningsvis pyssla i trädgården när/om regnet upphör.  Det är tag till nästa resa - förutom nästa veckas vanliga skånetripp - och som tur är har jag mer än sju sekunder på mig för det är skönt att vara hemma nu.

På tisdagen lyssnade jag på ett spännande seminarium på EFS-konferensen om sexuella rättigheter som Rosemary Coates, WAS ordförande, inledde och som beskrev hur dessa hör tätt ihop med mänskliga rättigheter. Så är också WHO en viktig samarbetspartner i arbetet med WAS.

Sen blev det äntligen lite uppehåll med regnandet och  Lars-Gösta Dahlöf, docent vid Göteborgs universitet och bland annat nominerad till Kunskapspriset för sina insatser i sexologi, och jag passade på att ta en turistbuss runt i stan under några timmars uppehåll vädermässigt. Överallt hängde banderoller: BEM VINDO Papa Bento XVI - som påminde om det förestående besöket i Portugal av påven.

Under konferensen har vi i WAS styrelsen parallellt arbetat med att formulera ett "statement" till påven, där vi markerar avstånd till de sexuella övergrepp som skett inom kyrkan och även gällande negativa uttalanden om homosexuella. Mycket kan som svensk kännas som självklara avståndstaganden, men själva formuleringarna har tagit lång tid då det är många länder som ska enas och flera av dessa dessutom är katolska. Det är lätt för oss som åker därifrån till en annan religiös verklighet att uttala oss hårdnackat.

Att det är speciellt att verka i internationella styrelsearbeten kan även vår svenska representant i EFS intyga. Birgitta Hulter har i många år gjort ett gott arbete, men det tar också tid att få kulturkompetens och kunna bemöta, diskutera och arbeta mot gemensamma mål med människor från olika kulturer, skilda kön och åldrar förutom den tvärvetenskapliga och professionella mångfald som också alltid finns inom sexologin.

På kvällen var det galadinner och vi var på Taylor's Cellar och fick först en guidning i en av de berömda portvinskällare som Porto är kända för. Därefter god middag, trevligt sällskap och sen fotografering på terassen med utsikt över den magiska hamnstaden med de vackra broarna och terakottafärgade gamla byggnaderna. Solen glittrade i Douro River, precis som Osmo Kontulas guldmedalj! Hit skulle jag vilja återkomma - på semester och i solsken!

Igår invigdes EFS konferensen officiellt och bland annat presenterades vilka som fått 2010 års guldmedaljer för livslånga prestationer inom sexologin; F. Allen Gomes (Portugal), Z. Zukerman (Israel) och den i norden så välkände Osmo Kontula (Finland) var årets medaljörer.

Förutom engagerade inledningstal från bland annat årets EFS värd Pedro Nobre, tillika medlem i Scientifi Committee som jag sitter i, spelades portugisisk melankolisk musik. Senare på kvällen åkte WAS styrelsen tillsammans med den portugisiska sexologiföreningen buss till en restaurang nära havet och blev sent på kvällen bjudna på en fantastisk middag - då var vi från norra Europa rejält hungriga!

Idag har min vän och kollega docent Kristian Daneback, Göteborgs universitet, föreläst om internet och beskrivit hur lite forskning det finns som visar på alla de mörka sidor som media älskar att skriva om när det gäller nätet och sexualitet, och hur mycket det finns som visar på positiva erfarenheter av kärlek och sexualitet i cyberspace. Det här är något som även många forskare ställer sig tveksamma till, och kanske också är provoverande av.

Så, nu en liten paus och sen återigen intressanta mellandiskussioner med Erick Janssen från Kinseyinstitutet, Aleksandar Stulhofer från Kroatien, Bente Traen från Tromsö, Elsa och Esben Esther från Grimstad och förstås käre Lars-Gösta Dahlöf från Göteborg och många, många andra!

Så kom jag hit till slut ändå; har precis registrerat mig till den 10th Congress of the European federaton of Sexology. Efter en flygtur - lite längre än jag trodde, och något försenad kanske pga vulkanmoln (även om de svenska nyheterna verkade veta mer om det, än vi som satt i planen) - med trevligt resesällskap men också med onda öron av lufttrycket, så landade vi till slut i hamnstaden Porto i Portugal tidigt i går kväll. Jag gick och la mig tidigt för att kurera mig och då jag även visste att ett tidigt morgonmöte var inplanerat med Scientific Committee.

Regnet har lättat och solen skiner, även om värmen är som en vanlig svensk sommardag - dvs rätt svag. Mötet gick bra och vi har diskuterat mål och visioner med vår grupp, förutom de uppgifter som ingår i vårt uppdrag i världsstyrelsen. Dessa innebär till stor del granskande av abstracts inför internationella konferenser och därmed också försäkran om hög vetenskaplig nivå.

Redan nu har jag träffat en intressant kontakt i Professor Erwin J Haeberle, som berättat om hans världsomspännande webb sajt med kurser och bibliotek i sexologi. Gå gärna in på Archive for Sexology och bli imponerad!

Efter en god laxsmörgås till lunch ska jag nu skynda mig till nästa möte, som rör planeringen av Sexual Health Day 4 september och därefter styrelsemötet i WAS. Sen blir det öppningsceremoni och midddag med den portugisiska sexologiföreningen. Ja, det gäller att ta lite näsdroppar och alvedon emellan men jag känner redan hur krafterna börjar återvända. Det är kul att träffa kollegor, som man känt nu i mer än tjugo år - nästan som en familjeträff! Men som tur är kommer det varje år lite nytt blod också - annars hade sexologin riskerat att stagnera.

Imorgon  bitti är biljetten beställd till den europeiska sexologikonferensen i Porto och i samband med det sammanträde med världsstyrelsen i sexologi, där jag är ledamot. Nu verkar hotet från vulkanutbrottet på Island ha minskat på flygtrafiken, men istället har jag fått ett ordentligt virus som framförallt satt sig på rösten. Vad ska jag göra utan min röst på en stor internationell konferens? Hur kan jag då kommunicera med andra? Är det meningsfullt ur professionell synpunkt, förutom att det förstås är trist och jobbigt att resa när man inte mår bra.

Jag kommer att tänka på docent Jens Rydströms  intressanta föreläsning på masterprogrammet i torsdags, och hans reflektioner utifrån crip-teori. Vem är funktionsnedsatt, och vad skiljer den personen från en "vanlig"? Och vem bestämmer vad som är normalt och idealt? Just nu är det jag som är funktionsnedsatt. Och jag är en frustrerad "funkis", inte tu tal om det. Alla saker som annars kommer så lätt och snabbt ur min mun, stannar nu inne i mitt huvud om det inte utmynnar i ett hest ohörbart väsande. "Va?" undrar närstående, andra ser mer frågande på mig när jag inte kan svara direkt på en fråga utan försöker kommunicera med hjälp av hemsnickrat teckenspråk. "JAG KAN VISA DIG" säger vissa övertydligt och högt, medan andra börjar viska och själva gestikulera med händerna. Ja, intressant är det i alla fall att tillhöra "dom andra", "dom funktionsnedsatta" och "dom knepiga".

Kanske kan man precis som i en av berättelserna i Jonas Karlssons novellsamling "Den perfekte vännen" kommunicera genom olika låttitlar. Just nu skulle jag i så fall vilja förmedla känslan i soulsister; hey musikvän, syster  - med mitt eget tillägg; gör mig frisk! Och påminn mig om det priviligerade med att ha en funktionsnedsättning som förhoppningsvis är övergående.

I månadsskiftet maj-juni ska masterstudenterna i Kull 1 och Kull 2 försvara sina uppsatser i sexologi vid Malmö högskola. Några skriver uppsatser som omfattar 15 hp och andra skriver 30 hp. Man kan alltså välja om man skriver en 15 hp och tar en magisterexamen efter två års studier på halvfart, eller om man skriver en till 15 hp under det tredje året och lägger ihop dessa till en masteruppsats. Eller så skriver man 30 hp direkt under den sista terminen.

Nu har vi ett antal spännande och intressanta uppsatser på gång som handlar om allt från sexologiskt bemötande av cancerpatienter i vården till analys av klamydiadiskursen i Sverige. Vi anlitar opponenter både från Malmö högskola, men också från andra lärosäten, som ska granska dessa arbeten utifrån ett kritiskt vetenskapligt perspektiv.

Hela masterprogrammet, och all akademisk utbildning, har som en röd tråd träning i kritisk granskning och att argumentera och försvara sina teser både muntligt och skrift. Samtidigt ska man visa en ödmjukhet inför olika sätt att se på fenomen och inför olika sätt att genomföra studier. Traditionen att kritiskt granska och värdera vetenskapliga arbeten på detta sätt är lång och fanns redan vid medeltidens universitet.

Vad är då en opposition? Granskningen har olika benämningar beroende på vilken nivå inom den akademiska världen man befinner sig på, och kallas disputation när det gäller avhandlingar. Deltagarna har olika benämningar utifrån sina olika roller; författaren kallas respondent, granskaren opponent och därtill brukar det finnas en seminarieledare, som oftast är handledaren eller examinatorn, som hälsa alla välkomna och ger en kort introduktion till ceremonin.

Denna kan se lite olika ut  beroende på vilken vetenskapsdisciplin man tillhör, men oftast följer det en given gång där opponenten först gör en sammanfattning av uppsatsen och därefter en noggrann genomgång och granskning av syfte, frågeställningar, litteraturgenomgång, metod/genomförande, val och användning av teori samt av hur analysen gått till och därtill av resultaten. Karaktären ska vara ett öppet, intressant och spännande akademiskt samtal, där respondenten får en chans att försvara och förklara sig och gärna också lära sig nytt. Oppositionen kan således ses som ännu ett lärotillfälle. Vid Malmö högskola kan man finna dokument som beskriver oppositionen närmare.

Tyvärr upplevs inte alltid oppositionen som positiv av responden. Man tycker kanske inte att man fått en ordentlig chans att förklara sig eller att opponenten fokuserat "fel" saker.  Förmodligen är det också en del av livet - det blir inte som man tänkt sig, men ibland kan man långt efteråt komma på att det också var lärorikt!

Nu önskar jag alla lycka till, då jag vet att en del studenter är oroliga och undrar hur det ska gå. God Knows....;-)

Så, dags att packa väskan och sätta sig på tåget igen - denna gång mot Linköping, en av mina gamla hemstäder från uppväxten. Få se om de kommenterar min blanddialekt, såsom många ofta gör. När jag väntar mig en intresserad fråga från publiken utifrån mitt föreläsningsämne, så kommer istället: "Varifrån kommer du egentligen? Det har jag suttit och funderat på hela tiden när du pratat!"

Temat på årets konferens är Sexualitet och funktionshinder, och jag ska föreläsa om min forskning om unga med intellektuella funktionsnedsättningar. Samtidigt förbereder jag torsdagens konferens i Malmö tillsammans med fotograf Elisabeth Ohlson Wallin: Funktionshinder och sexualitet. Synligt i konst och forskning?

Mina reflektioner just nu handlar om normalitet, synliggörande och klokhet. Vad är det som är eftersträvansvärt och för vems skull? Vad är klokhet?  Vem kan man avfärda som dum, och varför? Är en funktionsduglig kropp alltid den vackraste? Hur definieras en funktionsnedsatt person? Samt, till sist, vi ska alla den vägen vandra - mot funktionsnedsatthet - om vi får leva ett tag till...

Inom de närmaste dagarna startar en ny unik enkätstudie; 600 svenska ungdomar som är intagna på statliga ungdomshem får möjlighet att besvara UngKAB09 enkäten i Malmö högskolas regi. Ofta hamnar dessa ungdomar utanför de "vanliga" undersökningarna av unga och därför anser vi att detta är ett mycket spännande projekt. Kommer de att svara ungefär som de 15 000 unga som hittills besvarat UngKAB? Eller kommer resultaten att skilja sig åt? Varför i så fall?

Att forska är som att beträda nylagd is - eller is som aldrig lagt sig. Man vet inte vad som ska hända - och hoppas ibland att kunna "gå på vatten".  Att forska är att vara nyfiken - beredd på allt eller inget. Att forska är osäkerhet och förväntning i samma stund. Att forska är öppenhet och en viss krasshet. Kanske, kanske inte.

Min kompetenta doktorand tar första steget i slutet på veckan. Min uppgift den här gången är att handleda - leda vid handen. Det är också spännande!

Etiska aspekter är och ska alltid vara en ledstjärna. Oavsett grad av nyfikenhet, så gäller det att värna om dem det gäller. Ungdomar som vistas på statliga ungdomshem är en särskilt grupp att ta hänsyn till, där det gäller att vända och vrida på olika aspekter för att strävan efter resultat aldrig sätter den enskilde i en utsatt position.

Dagarna går en väldig fart och fylls av undervisning, planeringsmöten och däremellan förberedelser inför den kommande flytten till Skåne. Före påsk höll lektor Magnus Englander och jag ett seminarium om att skriva akademiska texter på engelska och vi nämnde bland annat det faktum att en svensk som pratar och skriver riktigt bra på engelska ofta befinner sig på en tolvårings nivå. Intet ont om tolvåringar men det säger förstås nånting om svårigheten med att uttrycka sig intellektuellt och analytiskt i forskarsammanhang.

Nu har videon med den föreläsning jag själv höll på Kinseyinstitutet i våras om Sexuality and Disability lagts ut på deras hemsida. Det är ett exempel på när språket både kan fungera som en brygga och och som en barriär mellan forskare i olika länder. Visst är det bra att kunna kommunicera och utbyta forskningsresultat, men lika frustrerande kan det kännas när man inte hittar det rätta ordet för den nyans som man vill uttrycka.

Imorgon börjar den sista kursen på masterprogrammet i sexologi och som handlar just om sexualitet och funktionshinder. Den här gången har vi även haft möjlighet att ta in några utomstående studenter, förutom de som redan går på programmet. Det ska bli väldigt spännande att träffa dem och dessutom ser jag fram emot flera intressanta gästföreläsare. Redan imorgon eftermiddag tar  vi emot professor Karin Barron, sociolog från Uppsala, som ska föreläsa om genusperspektiv på funktionshinder.

Ett annat tema i kursen kommer att vara frågan om funktionshinder i media och konst. Hur framställs det och av vilka? Sharemusic är ett av de få exempel organsationer och föreningar som ger kurser inom MUSIK, DANS, TEATER och KONST
för alla - oavsett förkunskaper eller funktionsnedsättning!

Så är då äntligen den tredje upplagan av Sexologi på LIbers förlag under tryckning! Idag på eftermiddagen la vi sista handen vid korrekturet av 54 kapitel av olika tvärvetenskapliga och kliniska perspektiv på sexologi skrivna av kompetenta författare från universitet, organisationer och kliniska verksamheter. P.O Lundberg har jobbat med detta projekt sedan två år tillbaka tillsammans med redaktör Christina Brynolfsson.

 


PÅ förmiddagen hade lektor Magnus Englander och jag ett seminarium om att skriva artiklar på engelska på uppsatskursen 30 hp som avslutar masterprogrammet. Det blev sista seminariet tillsammans med gruppen för min del. Nu ska de skriva på och sedan lägga fram sina arbeten i slutet av terminen under en opposition.

Påsken närmar sig och några dagars ledighet. Även om dessa ska ägnas till förberedelser av flytt så småningom, så innebär de också ett avbrott och en återhämtning innan nästa kurs - den sista för dem som valt att skriva ännu en magisteruppsats - på masterprogrammet börjar. Sexualitet och funktionshinder, 8 hp, startar med gästföreläsning av professor Karin Barron från Uppsala universitet.  Just nu känner jag mig på mycket bra humör och tror på våren, ljuset och på kärleken!

Så har det åter gått några intensiva veckor, med pendling, jobb och familj. När vardagen är krävande behöver man ibland påminna sig om allt som man har att vara tacksam över. Sen är det viktigt att våga förändra det som går att ändra, och acceptera det som är som det är. För min del innebär det en flytt till Malmö till sommaren tillsammans med familjen.

Med vårljuset känns det ofta som att nya möjligheter öppnar sig. Till exempel finns nu länken för att anmäla sig till den tredje kullen på masterprogrammet i sexologi ute på Malmö högskolas hemsida!

Spännande är också att följa masterstudenternas uppsatsarbete denna vår! En av studenterna har till exempel gett ut en bok om SET (social och emotionell träning) och sex- och samlevnadsarbete, och ska nu undersöka lärares upplevelser och erfarenheter av denna vidareutbildning. En annan skriver om vilken betydelse personalen på synrehab har för att stärka blindas förmåga att flirta och skapa intima relationer.

Nu ska jag packa väskan för att åka till Universitetet i Agder. Sven-Axel Månsson och jag ska föreläsa på deras sexologiutbildning, som drivs av Elsa Almås och Esben Esther Pirelli Benestad. De båda har vid ett flertal tillfällen föreläst hos oss i Malmö, så vi får utbyta tjänster med varandra. Imorgon blir det kavaj på, men så här tjusiga var Esben Esther och jag på Island 2008 på NACS-mötet!