Sexologi

Det finns mycket att läsa i dessa tider. När häggen blommar som mest, syrenerna nästan slår ut och man bara känner hur vårkänslor av glädje och kli i ögonen är som mest och bäst... Det är då en docent jobbar som mest. Observera att det bara är ett konstaterande, inget inslag av bitterhet i uttalandet. För snart stundar ändå ledighet och sommar. För min del första sommaren i Skåne, vilket ska bli både spännande och härligt - och med ett sting av saknad till Varberg!

Förutom alla ni masterstudenter i sexologi som undrar över betyg och bedömningar, så är det många som mejlat angående brevet till påven - vad skrev ni i styrelsen för WAS egentligen? Det är undertecknat vår president i WAS och Portugals ordförande i sexologiföreningen, eftersom det var där årets EFS-konferens hölls när påvens besök var i antågande.

Här kommer då äntligen svaret - inte betygen, för det får ni som känner er träffade leta upp som småningom där ni vet att de ska hittas - men väl brevet till påven!

Porto, Portugal  May 11th, 2010

STATEMENT OF THE WORLD ASSOCIATION FOR SEXUAL HEALTH ON THE OCCASION OF THE POPE’S VISIT TO PORTUGAL

The World Association for Sexual Health (WAS) works to promote and defend Sexual Rights as an essential component of Universal Human Rights. These include the right to be free from sexual violence and coercion regardless of the individual‘s age, gender, ethnicity, sexual orientation or other personal characteristics.

The phenomenon of sexual abuse is a scourge that affects children of all ethnicities and social backgrounds. The vast majority of abused children are victims of family members or people in positions of power and trust, such as educators and clergy.

In recognition of the important role that the Catholic Church has played throughout its history the WAS is expressing its position on the current debate.

The exposure of sexual abuse within the institution of the Catholic Church and the attitude of the Catholic hierarchy to systematically hide and protect the abusers is reprehensible and violates the sexual rights of children and young people. The deleterious consequences of sexual abuse may last a lifetime.

Many statements recently made on behalf of the Catholic Church are based on false premises.  For example those that link pedophilia with homosexuality.

WAS encourages the use of scientific evidence as the basis for any public statement and policy regarding sexuality.

WAS welcomes the Catholic Church’s formal declaration that sexual abuse by clergy should be denounced. However, WAS recommends that the Church offers full reparation through appropriate procedures to protect the vulnerable and to provide effective treatment for aggressors.

In addition WAS urges governments, institutions and professionals to commit themselves to break the silence about a crime that affects millions

The professional expertise of representatives and members of the World Association for Sexual Health remains available to provide advice, support and services to assist in creating positive social changes.

CONTACT:

Rosemary Coates, Ph D. President WAS. +61401103008. [email protected]

Pedro Nobre, PhD. President of Portuguese Society of Clinical Sexology, [email protected]

Väl hemma efter från EFS i Porto känns symptomen på PCS igen. De kan se lite olika ut, men oftast yttrar de sig genom trötthet, förnöjsamhet, tomhet eller en känsla av saknad och längtan till nästa konferens.

I Portugal tittade många på docent Lars-Gösta Dahlöf och konstaterade att hans stora och ansvarsfyllda uppdrag som värd för förra årets världskonferens i Göteborg nu är över! Visst var hans lyckliga och nöjda leende i Porto tydliga symptom på PCS !;-)

Faktum är att det kan räcka med genomförandet av en muntlig presentation på engelska i internationella forskarsammanhang eller medverkan i en kommittee eller styrelse med medlemmar från hela världen. Efter kommer den välbekanta känslan av PCS.

Ett sätt att bota PCS är att så fort som möjligt sikta in sig på nästa konferens, där nya utmaningar kan antas och där nya möten kan skapa ännu fler spännande forskningssammanhang! Genast bokar jag in världskonferensen WAS i Glasgow nästa år i min kalender och konstaterar att jag troligen åker dit två gången, då även No Mind Left Behind har sin stora konferens där jag är inbjuden som keynote speaker.

Men innan dess ska jag pusta ut, ta ledigt idag och imorgon, tvätta och städa och förhoppningsvis pyssla i trädgården när/om regnet upphör.  Det är tag till nästa resa - förutom nästa veckas vanliga skånetripp - och som tur är har jag mer än sju sekunder på mig för det är skönt att vara hemma nu.

På tisdagen lyssnade jag på ett spännande seminarium på EFS-konferensen om sexuella rättigheter som Rosemary Coates, WAS ordförande, inledde och som beskrev hur dessa hör tätt ihop med mänskliga rättigheter. Så är också WHO en viktig samarbetspartner i arbetet med WAS.

Sen blev det äntligen lite uppehåll med regnandet och  Lars-Gösta Dahlöf, docent vid Göteborgs universitet och bland annat nominerad till Kunskapspriset för sina insatser i sexologi, och jag passade på att ta en turistbuss runt i stan under några timmars uppehåll vädermässigt. Överallt hängde banderoller: BEM VINDO Papa Bento XVI - som påminde om det förestående besöket i Portugal av påven.

Under konferensen har vi i WAS styrelsen parallellt arbetat med att formulera ett "statement" till påven, där vi markerar avstånd till de sexuella övergrepp som skett inom kyrkan och även gällande negativa uttalanden om homosexuella. Mycket kan som svensk kännas som självklara avståndstaganden, men själva formuleringarna har tagit lång tid då det är många länder som ska enas och flera av dessa dessutom är katolska. Det är lätt för oss som åker därifrån till en annan religiös verklighet att uttala oss hårdnackat.

Att det är speciellt att verka i internationella styrelsearbeten kan även vår svenska representant i EFS intyga. Birgitta Hulter har i många år gjort ett gott arbete, men det tar också tid att få kulturkompetens och kunna bemöta, diskutera och arbeta mot gemensamma mål med människor från olika kulturer, skilda kön och åldrar förutom den tvärvetenskapliga och professionella mångfald som också alltid finns inom sexologin.

På kvällen var det galadinner och vi var på Taylor's Cellar och fick först en guidning i en av de berömda portvinskällare som Porto är kända för. Därefter god middag, trevligt sällskap och sen fotografering på terassen med utsikt över den magiska hamnstaden med de vackra broarna och terakottafärgade gamla byggnaderna. Solen glittrade i Douro River, precis som Osmo Kontulas guldmedalj! Hit skulle jag vilja återkomma - på semester och i solsken!

Igår invigdes EFS konferensen officiellt och bland annat presenterades vilka som fått 2010 års guldmedaljer för livslånga prestationer inom sexologin; F. Allen Gomes (Portugal), Z. Zukerman (Israel) och den i norden så välkände Osmo Kontula (Finland) var årets medaljörer.

Förutom engagerade inledningstal från bland annat årets EFS värd Pedro Nobre, tillika medlem i Scientifi Committee som jag sitter i, spelades portugisisk melankolisk musik. Senare på kvällen åkte WAS styrelsen tillsammans med den portugisiska sexologiföreningen buss till en restaurang nära havet och blev sent på kvällen bjudna på en fantastisk middag - då var vi från norra Europa rejält hungriga!

Idag har min vän och kollega docent Kristian Daneback, Göteborgs universitet, föreläst om internet och beskrivit hur lite forskning det finns som visar på alla de mörka sidor som media älskar att skriva om när det gäller nätet och sexualitet, och hur mycket det finns som visar på positiva erfarenheter av kärlek och sexualitet i cyberspace. Det här är något som även många forskare ställer sig tveksamma till, och kanske också är provoverande av.

Så, nu en liten paus och sen återigen intressanta mellandiskussioner med Erick Janssen från Kinseyinstitutet, Aleksandar Stulhofer från Kroatien, Bente Traen från Tromsö, Elsa och Esben Esther från Grimstad och förstås käre Lars-Gösta Dahlöf från Göteborg och många, många andra!

Så kom jag hit till slut ändå; har precis registrerat mig till den 10th Congress of the European federaton of Sexology. Efter en flygtur - lite längre än jag trodde, och något försenad kanske pga vulkanmoln (även om de svenska nyheterna verkade veta mer om det, än vi som satt i planen) - med trevligt resesällskap men också med onda öron av lufttrycket, så landade vi till slut i hamnstaden Porto i Portugal tidigt i går kväll. Jag gick och la mig tidigt för att kurera mig och då jag även visste att ett tidigt morgonmöte var inplanerat med Scientific Committee.

Regnet har lättat och solen skiner, även om värmen är som en vanlig svensk sommardag - dvs rätt svag. Mötet gick bra och vi har diskuterat mål och visioner med vår grupp, förutom de uppgifter som ingår i vårt uppdrag i världsstyrelsen. Dessa innebär till stor del granskande av abstracts inför internationella konferenser och därmed också försäkran om hög vetenskaplig nivå.

Redan nu har jag träffat en intressant kontakt i Professor Erwin J Haeberle, som berättat om hans världsomspännande webb sajt med kurser och bibliotek i sexologi. Gå gärna in på Archive for Sexology och bli imponerad!

Efter en god laxsmörgås till lunch ska jag nu skynda mig till nästa möte, som rör planeringen av Sexual Health Day 4 september och därefter styrelsemötet i WAS. Sen blir det öppningsceremoni och midddag med den portugisiska sexologiföreningen. Ja, det gäller att ta lite näsdroppar och alvedon emellan men jag känner redan hur krafterna börjar återvända. Det är kul att träffa kollegor, som man känt nu i mer än tjugo år - nästan som en familjeträff! Men som tur är kommer det varje år lite nytt blod också - annars hade sexologin riskerat att stagnera.

Imorgon  bitti är biljetten beställd till den europeiska sexologikonferensen i Porto och i samband med det sammanträde med världsstyrelsen i sexologi, där jag är ledamot. Nu verkar hotet från vulkanutbrottet på Island ha minskat på flygtrafiken, men istället har jag fått ett ordentligt virus som framförallt satt sig på rösten. Vad ska jag göra utan min röst på en stor internationell konferens? Hur kan jag då kommunicera med andra? Är det meningsfullt ur professionell synpunkt, förutom att det förstås är trist och jobbigt att resa när man inte mår bra.

Jag kommer att tänka på docent Jens Rydströms  intressanta föreläsning på masterprogrammet i torsdags, och hans reflektioner utifrån crip-teori. Vem är funktionsnedsatt, och vad skiljer den personen från en "vanlig"? Och vem bestämmer vad som är normalt och idealt? Just nu är det jag som är funktionsnedsatt. Och jag är en frustrerad "funkis", inte tu tal om det. Alla saker som annars kommer så lätt och snabbt ur min mun, stannar nu inne i mitt huvud om det inte utmynnar i ett hest ohörbart väsande. "Va?" undrar närstående, andra ser mer frågande på mig när jag inte kan svara direkt på en fråga utan försöker kommunicera med hjälp av hemsnickrat teckenspråk. "JAG KAN VISA DIG" säger vissa övertydligt och högt, medan andra börjar viska och själva gestikulera med händerna. Ja, intressant är det i alla fall att tillhöra "dom andra", "dom funktionsnedsatta" och "dom knepiga".

Kanske kan man precis som i en av berättelserna i Jonas Karlssons novellsamling "Den perfekte vännen" kommunicera genom olika låttitlar. Just nu skulle jag i så fall vilja förmedla känslan i soulsister; hey musikvän, syster  - med mitt eget tillägg; gör mig frisk! Och påminn mig om det priviligerade med att ha en funktionsnedsättning som förhoppningsvis är övergående.

I månadsskiftet maj-juni ska masterstudenterna i Kull 1 och Kull 2 försvara sina uppsatser i sexologi vid Malmö högskola. Några skriver uppsatser som omfattar 15 hp och andra skriver 30 hp. Man kan alltså välja om man skriver en 15 hp och tar en magisterexamen efter två års studier på halvfart, eller om man skriver en till 15 hp under det tredje året och lägger ihop dessa till en masteruppsats. Eller så skriver man 30 hp direkt under den sista terminen.

Nu har vi ett antal spännande och intressanta uppsatser på gång som handlar om allt från sexologiskt bemötande av cancerpatienter i vården till analys av klamydiadiskursen i Sverige. Vi anlitar opponenter både från Malmö högskola, men också från andra lärosäten, som ska granska dessa arbeten utifrån ett kritiskt vetenskapligt perspektiv.

Hela masterprogrammet, och all akademisk utbildning, har som en röd tråd träning i kritisk granskning och att argumentera och försvara sina teser både muntligt och skrift. Samtidigt ska man visa en ödmjukhet inför olika sätt att se på fenomen och inför olika sätt att genomföra studier. Traditionen att kritiskt granska och värdera vetenskapliga arbeten på detta sätt är lång och fanns redan vid medeltidens universitet.

Vad är då en opposition? Granskningen har olika benämningar beroende på vilken nivå inom den akademiska världen man befinner sig på, och kallas disputation när det gäller avhandlingar. Deltagarna har olika benämningar utifrån sina olika roller; författaren kallas respondent, granskaren opponent och därtill brukar det finnas en seminarieledare, som oftast är handledaren eller examinatorn, som hälsa alla välkomna och ger en kort introduktion till ceremonin.

Denna kan se lite olika ut  beroende på vilken vetenskapsdisciplin man tillhör, men oftast följer det en given gång där opponenten först gör en sammanfattning av uppsatsen och därefter en noggrann genomgång och granskning av syfte, frågeställningar, litteraturgenomgång, metod/genomförande, val och användning av teori samt av hur analysen gått till och därtill av resultaten. Karaktären ska vara ett öppet, intressant och spännande akademiskt samtal, där respondenten får en chans att försvara och förklara sig och gärna också lära sig nytt. Oppositionen kan således ses som ännu ett lärotillfälle. Vid Malmö högskola kan man finna dokument som beskriver oppositionen närmare.

Tyvärr upplevs inte alltid oppositionen som positiv av responden. Man tycker kanske inte att man fått en ordentlig chans att förklara sig eller att opponenten fokuserat "fel" saker.  Förmodligen är det också en del av livet - det blir inte som man tänkt sig, men ibland kan man långt efteråt komma på att det också var lärorikt!

Nu önskar jag alla lycka till, då jag vet att en del studenter är oroliga och undrar hur det ska gå. God Knows....;-)