Ensam ensamhet, ensam tvåsamhet eller dubbel lycka?
Idag sägs det att parnormen är starkare än heteronormen, dvs den "goda medborgaren är inte längre nödvändigtvis hetero men han eller hon lever i ett parförhållande och har gärna barn". Detta går att läsa i senaste NIKK-magasinet nr 1. 2011 med tema familjepolitik.
En forskargrupp som studerat intimt medborgarskap i Europa beskriver hur stark parförhållandet är som norm för det priviligierade livet, tvärs över länder som på många andra sätt är olika. Den som bryter mot parnormen hamnar utanför och riskerar att uppleva sig diskriminerad. Fram till en viss ålder ses det som spännande och häftigt att som singel resa och gå på olika aktiviteter ensam, därefter som sorgligt på gränsen till tragiskt.
Gayrörelsen haft stor betydelse för att utmana heteronormen, men någon motsvarande rörelse finns inte gentemot parnormen, inte heller för dem som är frivilligt barnlösa. Att driva singlarna sak, är inte samma sak, eftersom dessa organisationer snarare syftar till att man ska träffa någon och bilda par.
Spontant kommer jag att tänka på Susanne ALvengrens låt för länge sedan om att ensam ensamhet är bättre än ensam tvåsamhet.... inte är det så att det någonsin har varit lätt att skilja sig, men ännu svårare är det säkert när det ska upplevas som ett misslyckande i förhållande till parnormen.
Här en annan favorit från förr.... apropå romantiserad syn på parlivet;-)
En forskargrupp som studerat intimt medborgarskap i Europa beskriver hur stark parförhållandet är som norm för det priviligierade livet, tvärs över länder som på många andra sätt är olika. Den som bryter mot parnormen hamnar utanför och riskerar att uppleva sig diskriminerad. Fram till en viss ålder ses det som spännande och häftigt att som singel resa och gå på olika aktiviteter ensam, därefter som sorgligt på gränsen till tragiskt.
Gayrörelsen haft stor betydelse för att utmana heteronormen, men någon motsvarande rörelse finns inte gentemot parnormen, inte heller för dem som är frivilligt barnlösa. Att driva singlarna sak, är inte samma sak, eftersom dessa organisationer snarare syftar till att man ska träffa någon och bilda par.
Spontant kommer jag att tänka på Susanne ALvengrens låt för länge sedan om att ensam ensamhet är bättre än ensam tvåsamhet.... inte är det så att det någonsin har varit lätt att skilja sig, men ännu svårare är det säkert när det ska upplevas som ett misslyckande i förhållande till parnormen.
Här en annan favorit från förr.... apropå romantiserad syn på parlivet;-)
Puss! :-)
När det brister vad gäller sexualkunskapsundervisning i särskolan anses det
ofta bero på att det saknas undervisningmaterial. Därför är det angeläget att
uppmärksamma det nya läromedlet PUSS som FUB:s forskningsstiftelse ala
tagit fram. Det handlar om kroppen, känslor och sexualitet och finns
tillgängligt på nätet.
Webbsidan riktar sig direkt till eleven och en det finns även en handledning
till lärare eller personal eller anhöriga....Internet och datorer är ofta
mycket bra hjälpmedel, då det finns olika tekniska sätt att underlätta både
fysiska och intellektuella eventuella begränsningar.
För att komma åt materialet kan man som skola köpa en kod av stiftelsen
ala och sen sprida den sedan till sina elever och lärare. Det ska bli intressant att vilken typ av kunskap och material som
informanterna med intellektuell funktionsnedsättning i min studie om
sexuell hälsa och sexualkunskap i särskolan tycker är användbar och
viktig! Kanske är det just den typen av information!
Lika angelägen som Dantes sång....
Öppna föreläsningar och konferenser
Många undrar om jag medverkar vid några öppna föreläsningar rörande sexualitet och unga med intellektuella funktionsnedsättningar (IF) nästa termin. Här följer därför lite info:
Allra först är det årets WAS-konferens i 12-16 juni Glasgow där jag arrangerar ett spännande symposium om Sexuality & Disability tillsammans med norrmännen Wenche Fjeld och Peter Zachariassen. Dessa dagar kommer cirka 800 forskare och kliniker från hela världen och presenterar och diskuterar forskning och sexologisk verksamhet. För egen del är det även sammanträden i min roll som ledamot i WAS styrelse.
Därefter är det IASR-konferens i Los Angeles 10-14 augusti, och om allt går vägen så ska jag medverka i ett symposium om Sexuality and Intellectual Disability och prata om internet bland unga med IF. Dessa konferenser är inte lika stora som WAS-möten, utan brukar bestå av cirka 120 internationella forskare, de flesta invalda medlemmar men även andra som är intresserade av sexologisk forskning.
Den 4 september är det åter dags för World Sexual Health Day. Årets tema är Youth's sexual health. Shared rights and responsibilities. Programmet är inte färdigt, men som koordinator för dagen så kommer jag troligen att berätta om mitt forskningsprojekt om sexualkunskap i särskolan och be doktorand Malin Lindroth att föreläsa om vårt projekt om sexuellt risktagande bland tvångsomhändertagna unga. Mer info om dagen kommer allteftersom, då firandet i år kan ske på flera orter i Sverige.
Bara nån dag därefter är det dags att åka till Stockholm och konferensen "Lyssna på mig!" 5-6 september, där jag ska hålla en workshop utifrån forskningsprojektet ovan och berätta om hur unga med intellektuella funktionsnedsättningar medverkar till att utforma och testa modeller för sex- och samlevnadskunskap.
Årets Intradagar är senare i september, den 19-20, och då ska jag också föreläsa om kärlek och sexualitet bland unga med intellektuella funktionsnedsättningar. Titta gärna på det spännande programmet även här!
Hur det blir med årets bokmässa är inte riktigt klart, men för alla bokälskare är det i alla fall viktiga datum 22-25 september. Men det är nog svårt att hinna få klart den femte boken om Emma...
Och veckan därpå är det dags för svenska nätverket för professionsforskning att träffas i Växjö 28-29 september och då planerar jag att berätta om mitt projekt om professionaliseringen av sexologer och akademiseringen av ämnet sexologi.
Så september blir verkligen en intensiv månad. Kanske tur att det dessförinnan är helt andra aktiviteter inplanerade, som till exempel vår gospelkonsert med Gabriel Forss i Malmö den 25 maj!;-) Då blir det Dance!
Allra först är det årets WAS-konferens i 12-16 juni Glasgow där jag arrangerar ett spännande symposium om Sexuality & Disability tillsammans med norrmännen Wenche Fjeld och Peter Zachariassen. Dessa dagar kommer cirka 800 forskare och kliniker från hela världen och presenterar och diskuterar forskning och sexologisk verksamhet. För egen del är det även sammanträden i min roll som ledamot i WAS styrelse.
Därefter är det IASR-konferens i Los Angeles 10-14 augusti, och om allt går vägen så ska jag medverka i ett symposium om Sexuality and Intellectual Disability och prata om internet bland unga med IF. Dessa konferenser är inte lika stora som WAS-möten, utan brukar bestå av cirka 120 internationella forskare, de flesta invalda medlemmar men även andra som är intresserade av sexologisk forskning.
Den 4 september är det åter dags för World Sexual Health Day. Årets tema är Youth's sexual health. Shared rights and responsibilities. Programmet är inte färdigt, men som koordinator för dagen så kommer jag troligen att berätta om mitt forskningsprojekt om sexualkunskap i särskolan och be doktorand Malin Lindroth att föreläsa om vårt projekt om sexuellt risktagande bland tvångsomhändertagna unga. Mer info om dagen kommer allteftersom, då firandet i år kan ske på flera orter i Sverige.
Bara nån dag därefter är det dags att åka till Stockholm och konferensen "Lyssna på mig!" 5-6 september, där jag ska hålla en workshop utifrån forskningsprojektet ovan och berätta om hur unga med intellektuella funktionsnedsättningar medverkar till att utforma och testa modeller för sex- och samlevnadskunskap.
Årets Intradagar är senare i september, den 19-20, och då ska jag också föreläsa om kärlek och sexualitet bland unga med intellektuella funktionsnedsättningar. Titta gärna på det spännande programmet även här!
Hur det blir med årets bokmässa är inte riktigt klart, men för alla bokälskare är det i alla fall viktiga datum 22-25 september. Men det är nog svårt att hinna få klart den femte boken om Emma...
Och veckan därpå är det dags för svenska nätverket för professionsforskning att träffas i Växjö 28-29 september och då planerar jag att berätta om mitt projekt om professionaliseringen av sexologer och akademiseringen av ämnet sexologi.
Så september blir verkligen en intensiv månad. Kanske tur att det dessförinnan är helt andra aktiviteter inplanerade, som till exempel vår gospelkonsert med Gabriel Forss i Malmö den 25 maj!;-) Då blir det Dance!
Lust och längtan i krock med omvärldens oro
Idag intervjuas jag i en artikel med ovan rubrik i pappersversionen av SvD . Det handlar om balansgången mellan unga med intellektuella funktionsnedsättningars önskan och längtan efter kärlek coh sexualitet och omgivningens oro och ängslan för att de ska råka illa ut. Det är viktigt att inte låta rädslan begränsas de ungas liv, utan att för den skull blunda för den mörka delen av sexualiteten.
I dagarna har debattens vågor gått höga utifrån Patrik Sjöbergs avslöjanden om sexuella övergrepp inom idrottsvärlden. Reaktionen från omvärlden består av chock - ingen kunde tänka sig detta och framförallt förändrades synen på offer för övergrepp. Kan man vara utsatt och ändå uppnå framgångar, ses som stark och oövervinnerlig? Ja, helt klar är det så och det ska vi inte heller blunda för.
I vår önskan att förenkla och hantera en komplex verklighet är risken att vi tänker oss att förövare och offer ser ut och beter sig på ett visst sätt. Då inser vi att vår bild av människor med intellektuella funktionsnedsättningar oftast förknippas med den svage och då utsätter vi en grupp människor för överbeskydd och vågar inte släppa taget om vår ansvarskänsla. Utan att för den skulle bagatellisera risker, så vill jag samtidigt återigen peka på vad den unga tjejen som gick i särskolan sa: "Alla bara tänker på risken för att något ont ska hända mig, jag oroar mig för att inget gott ska hända!"
Hur hanterar vi den balansgången? Lust och längtan efter kärlek, framgång, lycka och bekräftelse är alltid riskabelt, även om det för det mesta inte resulterar i övergrepp....
I dagarna har debattens vågor gått höga utifrån Patrik Sjöbergs avslöjanden om sexuella övergrepp inom idrottsvärlden. Reaktionen från omvärlden består av chock - ingen kunde tänka sig detta och framförallt förändrades synen på offer för övergrepp. Kan man vara utsatt och ändå uppnå framgångar, ses som stark och oövervinnerlig? Ja, helt klar är det så och det ska vi inte heller blunda för.
I vår önskan att förenkla och hantera en komplex verklighet är risken att vi tänker oss att förövare och offer ser ut och beter sig på ett visst sätt. Då inser vi att vår bild av människor med intellektuella funktionsnedsättningar oftast förknippas med den svage och då utsätter vi en grupp människor för överbeskydd och vågar inte släppa taget om vår ansvarskänsla. Utan att för den skulle bagatellisera risker, så vill jag samtidigt återigen peka på vad den unga tjejen som gick i särskolan sa: "Alla bara tänker på risken för att något ont ska hända mig, jag oroar mig för att inget gott ska hända!"
Hur hanterar vi den balansgången? Lust och längtan efter kärlek, framgång, lycka och bekräftelse är alltid riskabelt, även om det för det mesta inte resulterar i övergrepp....
