Sexologi

Så var det dags för sportlov. Det som skulle bli en veckas ledighet med avkopplande aktiviteter ser ut att fortsätta i samma tuffa snöskottaranda som hittills. Skillnaden är bara att jag nu är gräsänka och får försöka klara detta själv tillsammans med mina döttrar. Men oro för att tak ska rasa av snömängden och att man inte ska kunna ta sig iväg till affären eller halka och bryta benen ger också en tankeväckande dimension till livet; som vanligt handlar det om alla dessa små detaljer i vardagen som vi tar för givet och som gör att vi kan oroa oss för andra saker än att få mat på bordet och rädsla för ohälsa.

Har just läst ut Randy Pausch Den sista föreläsningen. Kanske kommer några bloggläsare ihåg den video jag la ut för något år sedan med den döende professorn född 1960. I hans bok sammanfattar han sin livsåskådning och det som han vill bli ihågkommen för. Även om det bitvis finns en amerikansk ton i boken, som känns lite främmande för en svensk, så är det ändå en påminnelse om livets skörhet. Vad skulle du vilja göra i ditt liv om du visste att du bara hade 3-6 månader kvar att leva? Vad är viktiga saker att vidarebefordra till dina barn, om du har några? Hur vill du behandla andra och bli behandlad själv?

Som ogift svarade Randy på frågan hur han kunde bli så framgångsrik så tidigt i livet med: "Ring mig klockan tio på fredagkväll på jobbet så ska jag berätta!" När han senare som 39-åring gifter sig och i snabb takt får tre barn är det andra saker som blir först prioriterade på livslistan även om glädjen till jobbet inte försvinner. Men en sak är säker, menar Randy: Tid, precis som pengar, måste behandlas med omsorg.

Nu ska jag ta ledigt från datorn, från jobbet (som jag vanligtvis knappt gör även om jag är "ledig") och umgås med de barn som fortfarande bor hemma och vill vara med mig. Kom och spela "Finns i sjön" ropar nu den yngsta!