Sexologi

Vad är livskvalité egentligen? Är det att ha hälsan? Är det att känna harmoni (vilket man förstås kan göra även om man är sjuk)? Är det att ha god ekonomi och fin bostad? Eller är det en fråga som får olika svar, beroende på vilken dag det är - även om man frågar samma person? Eller beror det till och med på vem och hur man frågar?

Min kollega, från forskarstudierna i Göteborg, Magnus Tideman, numera professor vid Högskolan i Halmstad, har gjort ännu en uppföljning av levnadsvillkoren bland unga i särskolan och vuxna som har LSS-omsorger. Han jämför med undersökningen som gjordes på 1990-talet och konstaterar att då uppgav 30 % av barnen att de hade det mycket bra och den siffran har idag ökat till 45 %. Bland de vuxna så har det istället blivit en försämring. Det är fler som tycker att det har det dåligt (man frågar bland annat om arbete, ekonomi, bostad, hälsa, social samvaro) än för tjugo år sedan. 

Vad beror då dessa förbättringar respektive försämringar på? Har samhällsomsorgerna för barn blivit bättre, men inte för vuxna? De vuxna tillhör ju dessutom samma generation som inte tyckte de hade det så bra som barn heller. Eller handlar det om bemötande, valmöjligheter och känsla av sammanhang? Självklart är det komplexa frågor att studera och för den som är mer intresserad så kan rapporten laddas på via Libris.

Just nu är jag själv sjuk och har fått ställa in både föreläsning och konferens, vilket inte känns bra och min livskvalité sjunker drastigt. Men kanske andra värden framträder istället? Tacksamhet för allt som trots allt är bra och som man bör ta vara på och inte ta för givet. Alla dessa klicheér som plötsligt blir mer än ord...

Musik gör mig på gott humör i alla fall (fanns den frågan i formuläret?)! Ännu roligare förstås att höra sonens band live i radio!