Fake it, until you make it!

Så uttryckte sig konstnären Ernst Billgren i en intervju i P3 imorse. Jag funderade på det hela dagen och till slut måste jag hålla med - i alla fall om man tolkar det som att träna, träna tills du kan det och tro under tiden på dig själv!

I forskningen handlar mycket om att lära sig olika vetenskapsstilar - en sorts nycklar som du kan öppna dörrar med. I stort handlar det om formen för kvalitativ forskning respektive kvantitativ forskning, sen finns det olika stilar inom varje "genre". Just nu håller jag på och skriver en artikel utifrån APA stilen - The American Psychological Association. Det innebär inte enbart att skriva referenserna på ett särskilt sätt, utan även om en särskild stil i val av uttryck, precision och form.

Ernst Billgren menar att alla konstnärliga och kreativa yrken kräver träning. Enbart en liten del handlar om talang. Det är intressant, tycker jag, utifrån hur vi också formas till forskare utifrån träning. Samtidigt är det en balansgång - hur ska kreativiteteten, nytänkandet och progressionen premieras om det först och främst handlar om form och stil om en artikel ska godkännas för publikation? Var kommer nya rön, nya banbrytande tankar och idéer då in?

Inför det nya året skulle jag vilja önska mig själv och alla andra forskare mod - både att våga tänka nytt, men också att våga lära nytt, även om nån annan har tänkt det förut... Det är nämligen inte lätt att att inte vara originell heller...

Greetings from space handlar om ensamhet, säger Amanda Jensen. Ensamhet är på många sätt forskarens vardag, även om inte heller det är helt sant.



Läs även andra bloggar om , , ,

Kommentarer
Postat av: Jack

Återigen ett tänkvärt inlägg, Lotta. Det är alldeles riktigt av yttersta vikt att träna, att under tiden tro på sig själv och att hålla modet uppe! En känsla som är extra stark en dag som denna, då vi haft examination. Idag är det för mig åter tydligt hur viktiga faktorer som tid, ramar och koncentration är i forskning. Det är inte helt fel att hävda att det är ett antingen-eller-arbete, det är inget hobby och småduttande duger inte. Och vi kanske alla, lite till mans och oavsett ambitionsgrad, dras med den ofta rätt plågsamma tanken av typen "...undrar hur länge till jag kan fejka tills bluffen uppdagas..." liksom rädslan för tillkortakommanden och kanske en ändå oberättigad farhåga för att bränna sina skepp... En retorisk fråga återstår: är allt detta priset man får betala för förmånen att få arbeta kreativt?

2009-01-08 @ 13:12:54
Postat av: Lotta

Ja, det är "dyrt" liv att vara akademiker, men för det mesta är det värt det! Kämpa på, Jack, until you make it!;-)

2009-01-08 @ 15:33:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0