"Den svåraste bok du läst?"
Vilken är det? frågar bloggen bokhoran ett antal personer. Varför, undrar jag, verkar det anses som "finare" litteratur ju svårare böckerna upplevs? Varför inte precis tvärtom - för den bok som får oss att vända blad gång på gång av nyfikenhet, lästlust, spänning, funderingar eller bara en njutning av att läsa klargörande eller tankeväckande formuleringar upplevs väl sällan som "svår"?
När jag får kommentarer eller mejls från människor som berättar att de faktiskt läst ut sin första bok och att det var en av mina lättlästa romaner, så blir jag överlycklig!
Om nån av mina studenter kommer till mig och säger "äntligen fattade jag teorin om sexuella script, som du beskrev i din avhandling" så blir jag överlycklig!
Om personal eller anhöriga berättar att de läst en av mina forskningsböcker som beskriver ett perspektiv som de antingen inte tänkt på tidigare eller mycket väl känner igen, så blir jag överlycklig!
Om nån hade sagt till mig "vilka svåra böcker du skriver" skulle jag bli ledsen.
Beatiful ones - kul när en yngre generation hittar underbara låtar. MIn syster och jag såg Suede en oförglömlig kväll i Göteborg för många år sen...
Läs även andra bloggar om bokhoran, lättläst, svår litteratur
Hej! Har du läst "Genus och det akademiska skrivandets formler" av Annelie Brännström Öhman vid Umeå universitet?
Om inte - läs! Jag tror också att dina uppsats- och avhandlingsskrivande studenter blir lyckliga om de får ta del av Annelies och henens medförfattares kloka tankar.
Lena Kjersén Edman
Tack för tips! Jag har läst andra texter av henne och gillar verkligen det hon skriver!
Åh men Lotta! Jag hoppas verkligen inte du tror att bokhororna tänker "ju finare desto svårare". Det var också därför jag svarade som jag gjorde på fredagsfrågan. Vad ÄR en svår bok? För mig handlar det ofta om ämnet.
Jag är totalt allergisk mot folk som gör kategoriseringen svår=fin och det har jag skrivit om många gånger hos oss. Och det får vi ju ta mycket skit för, från de som tycker sig vara så himla fina. Söker man på nätet så hittar man många små klubbar med inbördes beundran där bokhororna får skit för att de inte är tillräckligt intellektuella och läser för mycket av den litteratur som inte klassas som svår och fin. Jag håller helt med dig och är mycket ledsen över att människor som säger sig älska litteratur samtidigt måste alienera sig från andra på ett så oerhört bajsnödigt sätt. Det gynnar inte läsglädjen, vill man inte få fler att läsa och upptäcka författare, vill man istället förminska de människorna? Jag tycker det är jättekonstigt.
Därför blir jag glad över många lättläst-satsningar, både för barn, ungdomar och vuxna.
Jamendåså! Vad glad jag blir för missförståndet! Samtidigt när jag tänkte efter en stund, så inser jag också att det lättaste inte alltid heller behöver vara "det bästa". Ibland kommer ju svåra saker till oss för att vi ska kämpa oss igenom det - precis som med texter som först är som virrvarr av bokstäver och som sen plötsligt blir till sammanhängande aha-upplevelser!
