Vem är du, vem är jag?

Häromdan blev jag uppringd av en kvinna från New York, som entusiastiskt berättade att jag var nominerad till Who's Who och att det nu bara krävdes några additonal questions, för att denna hedrande plats skulle vara min. Hon visade sig ha kännedom om mina internationella publikationer, utmärkelser coh medlemskap i andra akademiska organisationer, till och med att jag hade fyra barn! Detta ansåg hon vara särskilt utmärkande för den enastående prestation som jag gjort.

Saken var snart avgjord och jag skulle således få bli medlem i denna klubb av särskilt utvalda världen över. Detaljen var  bara kostnaden, som plötsligt visade sig vara närmare 900 US dollar för ett livstidsmedlemskap. Jag drog öronen åt mig och undrade över detta och sa att jag ville tänka på saken. Kvinnan drog efter andan och sa att hon NEVER hört talas om någon som tvekade inför detta medlemskap. Är detta ett financial problem for you, frågade hon då, och erbjöd i nästa stund femårsmedlemskap för 700 US dollar och efter fortsatt tvekan från min sida tvåårsmedlemsskap för 500 US dollar.

Jag frågade henne om hon kunde skicka skriftig info eller om jag kunde mejla henne åter. Hon bad mig gå in på deras hemsida för mer info ( http://www.madisonwhoswho.com/) men sa att den här sortens medlemsskap kräver personlig kontakt, NEVER by e-mail!

När jag utmattad lagt på luren - observera utan att förbundit mig till något - gick jag in på konsumentverkets hemsida, där följande stod att läsa under aktualiteter:

"En bedrägerivariant som kanske inte drabbar så många svenskar är "Who's Who"-bluffar. En Cintmedlem mejlade och berättade att han blivit kontaktad - först via epost och sedan via telefon - av en webbaserad "nätverksorganisation" för "professionals" som heter "Madison Who's Who". De påstod att han blivit särskilt utvald att vara med och att det skulle ge en massa fördelar. Medlemmen fattade misstanke när säljaren inte kunde skicka en faktura på de 518 dollar medlemskapet skulle kosta, utan ville ha kortnumret över telefonen. En sökning på nätet visar att det är en klassisk bedrägerivariant, och det man får inte är värt ett vitten. "

Yipii, att bli nästan lurad på detta sättet är alltså exklusivt och nästan något att vara stolt över!;-)


 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0