Utbyte av en orkester av röster

Så hyllar nobelpristagaren i litteratur Jean-Marie Le Clézio i sitt tacktal litteraturen och dess betydelse vid Nobelmiddagen.

När man i sin ensamhet skriver en forskningsartikel, en rapport eller monografi eller en skönlitteratär bok, så får man ibland kontakt med läsarna. Man skriver verkligen för någon, även om denne oftast är ansiktslös. Men ibland är det själva berättelsen eller argumenteringen eller presentationen av resultaten som tydligt talar för sig själv, ibland bara rakt ut, utan hänsyn till läsarens eventuella kritiska blick eller tveksamhet. Nej, av egen styrka talar orden.

Och det intressanta är förstås när orden kommunicerar med andras. Ibland i polemik. Andra gånger i samtycke. Åter andra mer som en extra ton i ett ackord., eller ytterligare ett intstrument bland andra. Som i en orkester.
 
Ibland tycker man sig se allt så klart; bra bokidéer mitt i natten när man borde sova, intressanta forskningsfrågor att söka svar på, en häftig musikslinga  - alldeles ny eller från förr....


Läs även andra bloggar om , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0