Sexologi

Det pågår en intensiv debatt om hur vårt sätt att läsa förändrar oss som människor och där man till och med kan se att hjärnan "bygger om sig" utfrån vårt nya sätt att snabbt skumläsa oss till det som vi anser vara viktiga och intressanta slutsatser. Författaren NIcholas Carr har skrivit en artikel i magasinet The Atlantic "Is Google Making Us Stupid?" där han oroar sig för utvecklingen. Sällan tar vi oss tid till fördjupning eller reflektion och språkforskaren Maryanne Wolf menar att detta i längden minskar vår förmåga att tolka olika saker på ett fördjupat sätt.

Jag kan känna igen mig i det snabba sökandet efter poänger, slutsatser och det "viktiga". Som forskare och lektor läser man otroligt mycket; både andras och egna texter. Snabbläsandet kan förstås göra att man ibland missar författarens intentioner, eller det som sägs mellan raderna. Eller det som inte sägs.

Men ibland sjunker jag ner i en stol i trädgården med en text som gör att jag inte kan låta bli att stanna upp, fundera, titta på trädens kronor och låta orden sjunka in. Delar av texten tolkar jag vidare ihop med andra egna erfarenheter och helheten blir mer än det från början skrivna. Upplevelsen av en känslomässig eller intellektuell kick av ordens värde är njutbar och omslutande.

Sen skyndar jag vidare, efter ny kunskap, annorlunda kunskap, andra berättelser, nya sätt att använda ord....

Ja, jag lever i powerbrowsandets tid där 30 sekunder är en lååååång tid...

Då är det härligt att sätta sig ner och lyssna på Håkan Hellströms: Kärleken är ett brev skickat tusen gånger.