Bygga nätverk risk för vänskapsjäv och korruption?
Precis hemkommen från USA och fylld av entusiam över de kontaktnät som byggts "over there" bläddrar jag igenom all post. Jag fastnar i en artikel i Universitetsläraren 8/09 med en intervju med professor emerita Eva Österberg. Hennes forskning om vänskap belyser en lång historia från Aristoteles till nutid, och är snarare politisk än något om trevligt myspys.
Österberg knyter samman nätverksbyggande med maktstrukturer och maktutövning på ett sätt som ger tankeställare. Hon varnar för vänskapssamhället och risken för att det ska "övertriumfa meritokratin". Inom akademin finns ju sakkunnighetsf- och refereeörfarandet och inom vissa områden finns enbart ett färre antal personer att "välja mellan" när det gäller ämnesexpertis. Ofta kan man kan ana vilka de "anonyma" granskarna är, och i andra fall är de namngivna.
Att behålla ett kritiskt, öppet sinne, oavsett vem det är som ska granskas och att kunna ta emot kritik från dem som också är ens kollegiala vänner är a och o när man arbetar som akademiker. Låt oss ändå sträva mot det, med en medvetenhet om de risker som det kan innebära, snarare än bort från vänskapen med dem som man faktiskt har en hel del gemensamt med också!
Efter all god amerikansk högkvalitativ musik jag lyssnat på i Bloomington är det ändå härligt att ryckas med av Håkan igen!
Österberg knyter samman nätverksbyggande med maktstrukturer och maktutövning på ett sätt som ger tankeställare. Hon varnar för vänskapssamhället och risken för att det ska "övertriumfa meritokratin". Inom akademin finns ju sakkunnighetsf- och refereeörfarandet och inom vissa områden finns enbart ett färre antal personer att "välja mellan" när det gäller ämnesexpertis. Ofta kan man kan ana vilka de "anonyma" granskarna är, och i andra fall är de namngivna.
Att behålla ett kritiskt, öppet sinne, oavsett vem det är som ska granskas och att kunna ta emot kritik från dem som också är ens kollegiala vänner är a och o när man arbetar som akademiker. Låt oss ändå sträva mot det, med en medvetenhet om de risker som det kan innebära, snarare än bort från vänskapen med dem som man faktiskt har en hel del gemensamt med också!
Efter all god amerikansk högkvalitativ musik jag lyssnat på i Bloomington är det ändå härligt att ryckas med av Håkan igen!
Kommentarer
Trackback
