"Berätta nåt sorgligt så vi får gråta lite!"
Från Värmland kommer många berättare - Göran Tunström, Selma Lagerlöf, Gustav Fröding m.fl. - och det är kanske inte så konstigt med de muntliga traditioner som finns där. Min pappa har beskrivit hur folk kom in i stugorna och berättade historier, gärna sorgliga för det var skönt att få gråta ut en stund, och sen gick vidare till nästa. Ibland var historierna sanna, andra gånger helt påhittade men oftast var det ett korn av sanning med i berättelserna.
Ken Plummers klassiker "Telling sexual stories" består av historieberättande som forsknings- och analysmetod. Boken undersöker och beskriver samhällets kulturella sätt att berätta historier om exempelvis våldtäkter, "komma-ut"-processer, kvinno- och mansrörelser. Vilka ursprung har berättelserna och i vilka kontext har de kommit till? När samhället förändras, förändras historierna.
Berättelser är kraftfulla verktyg i utvecklandet av förståelse för andra människor, andra kulturer och andra tider. Men kanske framförallt för att förstå oss själva!
Författaren Joan Didion skrev: We tell ourselves stories in order to live.
Här kommer berättelsen om Hanna från Arlöw...
