Sexologi

Märkligt nog tycks det finnas ett visst samband mellan föräldrar som forskar och barn som musicerar. Statistiskt säkerställt vet jag dock inte, men kvalitativt upplever jag en kontextuell diskurs där föräldrarnas intresse för analys tycks förvaltas i form av musikutövande i den yngre generationen. Internetforskaren Elza Dunkelzs följer sin sons turnerande i Europa via en söktjänst som jag direkt prövar. Ja, min sons band Marissa Burns Trey ska tydligen spela på Kungsbackafestivalen härnäst!  Så fick jag veta det i alla fall.

Allvarligare är det ämne Dunkelz bloggar  om idag, nämligen mobbningsdomen mot de tonårstjejer som ofredat en tjej i Skåne via Internet. Fyra av fem tjejer dömdes till samhällstjänst, medan en gick fri då hon går på en annan skola som den utsatta tjejen. När man tar del av innehållet i de inlägg som skrivits på lunarstorm om/till den mobbade tjejen går det inte att låta bli att fundera på den tidsanda i lever i: ""Hoppas du tar självmord nån dag för skulle fan inte vilja va som du fy fan jag ska spotta och pissa på din grav din lilla hora". 

Det är omöjligt att säga att det är värre att bli mobbad idag än för tjugo eller femtio eller hundra år sedan. För den enskilde är det en utsatthet som kan sätta spår för livet. Men Internet möjliggör en spridning av rykten, uttalanden och hot som tidigare inte var möjligt. I cyberspace är också spåren kvar  - kanske för alltid.

Jag tillhör dem som ofta för fram de positiva aspekterna av internet; ökade sociala möjligheter, överbryggande av fysiska och geografiska hinder etc. Men, ett enda övergrepp som sker på Internet är givetvis ett för mycket!

Finns det nån tröst, nån förhoppning, nån önskan om försoning och läkning... ja, det måste vi tro.