Sexologi

Igår i Svt Debatt diskuterades om man ska hänga ut sexualförbrytare i svenska pressen eller inte. Med i debatten var bland annat NIklas Långström, god vän och docent på KI samt chef för Centrum för våldsprevention.

Det var en het och känsloladdad fråga, där komplexiteten i ämnet var svår att få fram i tv-studion. Ska föräldrar kunna se på nätet eller i tidningen om/vilka pedofiler som bor i deras bostadsområde? Hindrar det brott? Ur förövarens synvinkel är det angeläget att fundera över om man ska få en chans till återanpassning i samhället eller inte. Har man förverkat sin rätt till integritet om man begår ett sexualbrott? Det som kanske framförallt är viktigt är att se hur vården/behandlingen för dömda sexualförbrytare ser ut och vad forskningen säger om faktorer av betydelse för att hindra fler brott.

De mörka sidorna av sexualiteten är svåra att orka se och konsekvenserna av sexualbrott är ofta långtgående, både för den enskilde, dennes familj och kanske även kommande generationen. Jag tänker på Jens Orbacks bok "Medan segern firades" och om hans mammas öde under kriget.

Just därför är det viktigt att frågan om sexualförbrytare, behandling och integritet inte enbart hanteras känslomässigt, utan att relevant forskning studerar ämnet för att få fram de flerfacetterade perspektiv som gör att en människa begår den här typen av brott mot andra och hur man kan förhindra det.

Kanske behöver vi lyssna på Marie Fredriksson nu - Så skimrande var aldrig havet - för att få kraft att se även den här delen av mänskligt agerande.

Läs även andra bloggar om sexualförbrytare, media, centrum för våldsprevention